— I dagens plena ha inom riksstånden förbandlingarne börjat rörande de från föregående riksdag hvilande grundligsändringsförslagen, Först har man behandlat regeringens proposition rörande tryckfriheten, enligt hvilken den grundlagligt tryggade rätten i detta bänseende skulle reduceras till en allmän fras och alla de särskilta bestämmelser, som just konstituera tryckfriheten och angifva måttet deraf, skulle utgå ur grundl:gen och erhålla civillags natur, och denna proposition har af alla fyra stånden blifvit förkastad. Inom borgareoc1 bondestånden höjde sig ingen enda röst till dess försvar eller ens till att ursäkta densamma; den förkastades derenhälligt, sedan en mängd talare uttalat en skarp förkastelsedom öfver densamma och öfver den regering, som ansett sig böra framkomma med ett dylikt förslag. Hos ridderskapet och adeln samt i presteståndet förkastades förslaget jemväl utan votering. På riddarhuset var det egentligen blott en enda talare, hr N. Tersmeden, som I ett klent och tämmeligen osammanhängande anförande uppträdde för antagande af propositionen. Den yngre högern och i spetsen för densamma ledamöterne af konstitttionsutskottets majoritet, som vid senaste riksdag tillstyrkte förslaget och derigenom bragte detsamma att hvila på ständernas bord till denna riksdag, voro nu de första att förklara, att de skulle rösta emot detsamma, åberopande såsom skäl regeringens uraktlåtenhet att utarbeta ett särskilt förslag till ny trycksfrihetslag, som På samma gång kunde tagas under behandling. ör denna sin inkonseqvens, som naturligtvis kom deraf att de ej ville öppet bekänna, att de ej vågade trotsa allmänna opinionens otvetydigt uttalade röst, fingo de uppbära ganska skarpa och rättmätiga förebråelser. Tvenne af konungens rådgifvare, hr Gripenstedt och grefve Mörner, uppträdde och sökte vinna något erkännande åt regeringens goda afsigter med förslaget, ehuru de på samma gång erkände att regeringen, efter den ställning frågan erhållit, ingenting ville och kunde göra, för att hindra den från att falla. Hr Gripenstedt menade, att det vore menskligt att misstaga sig äfven för en regering, men erhöll en ganska skarp erinran om at det är vådligt och oförlåtligt af en regering att vid en riksdag framkomma med genomgripande förslag om det som ligger nationens hjerta närmast, och sedermera vid en följande riksdag helt enkelt säga att man misstagit sig. Denna diskussion företedde en mängd intressanta och tänkvärda momenter, och var egnad att framkalla åtskilliga betraktelser; vi skola till dessa med det första återkomma. Bondeståndet hann-dessutom i dagens plenum behandla följande hvilande grundlagsförslag, som alla etogos, neml. n:r 2 om ändring i 28 S regeringsformen angående rättighet för konungen att till vissa beställningar utnämna äfven bekännare af annan religion än den rena evangeliska; n:r 3 förslag till ändring i regerings formen angående förtroendesysslor; nir 4 tillägg i regeringsformen och riksdagsordningen rörande suppleant för justitieombudsmannen; pr 5, förslag till ändringar i 56 och 81 SS regeringsformen samt 29 1 mom. riksdagsordningen angående behandlingen af — frågor om ändring i grundlagarne; n:r 5 tillägg i 59 regeringsformen och 21 S, I mom. riksdagsorduingen rörande. propositionen om statsverkets tillstånd och behof; n:r 7 ändring i 69 rezgeringsformen angående behandlingen afstatsutskottets betänkanden i vissa frågor; n:r8 ändring af 11 och 14 S5 riksdagsordningen 20 städernas representationsrätt; n:r 9 ändring i 14 5 riksdagsordningen angående ,representationsrätten för Stockholm; n:r 10 ändring i 11 och 15 5 af riksdågsordningen angående förrättande af riksdagsmannaval för bondeståndet; n:r 11 ändring af 52 8 regeringsformen och 24 S riksdägsördningen angående tillförordnandet af HEondeståndets -sekreterare; n:r 12 ändring i 39 Riksdagsordningen angående val af ordförande i utskott och andra rikets ständers delegationer; n:r 13 tillägg vid 46 S riksdagsordningen angående. sammanträde af. riksstånden för gemensamma öfverläggningar m. m.; nr l4än