Aftonbladet – 12 december 1856, sida 2

JUBLA W 5 FOUURIRA DSallv SsaSstat UCI iraa ach n räddningsplankor. För båten, som redan varit öf-Å1S ä t: verlastad med menniskor, vär icke möjligt inot dea höga sjön söka återvända eller rädda någon af dem som qvarblifsit på fartyget, ty störtsjöarne, hvil-1s ka slogo in uti båten, hotade de räddade attlb hvarje ögonblick sjunka. Med ansträngningar lyc-F kades emellertid till kl. 10 f. m. uppnå Gran, belä-v gen en mil från fasta landet, å hvilken holme icke lh fanns något hus eller skygd mot stormen och köl-ö den. Genom Försynens skickelse -hade emellertid in r spektor Almroth uti sin västficka 4 st. tändstickor, så att, sedan från stränderna uppflutna trästumpar blifvit hopsamlade, det lyckades få tänd en eld, som I f för de våta och förfrusna skeppsbrutne blef ett melil del att rädda deras lif, emedan de utan denna hjelp sannolikt af kölden omkommit innan räddning från t land hunnit ankomma. Som sjögången fortfor vara lt hög, vågade icke alla samma dag söka komma tilll land, utan då ingen föda fanns samt hjelp behöfdes, )!t beslutades att 4 man skulle med båten samma dag : ro till land, söm då syntes, för att anskaffa hjelp-Å: medel för de öfriga att komma från holmen. XKän-! slan då båten aflägsnade sig lärer varit hos en dell; af de qvarlemnade gruflig, emedan, om båten på vär s gen förolyckats, hade utsigten för dem, hvilka qvar1 stannat, att komma från holmen varit mörk, dåls skeppsfarten för året slutat, samt sannolikt icke ils land kunnat upptäckas några signaler från holmen. :i Då derföre, efter en genomvakad natt omkring stock s elden, andra dagen upptäcktes tre: små prickar på ls vattnet, hvilka allt mer och mer förstorade sig, samt l i räddningen således syntes fullbordad, blef glädjen ; stor, som likväl hos det känsliga sinnet förbittrades : vid åtankan af de 19, som fått sin graf i vågorna, . ty Bergholms ömkliga död på landet var ej då känd. : Tre båtar med manskap anlände till holmen; och ; hade hr ryttmästaren baron Tersmedens inspektor, hr : Swartz på Gnarps masugn, utsändt mat och dricka, 1! tillräckligt för de räddade, likasom folket i socknen skickade pelsar och fällar att begagnas; och då dessa t icke voro tillräckliga, utmärkte sig åtskilliga af dessa Gnarpsboar för menniskokärlek, emedan de togo afl. sig sina egna pelsar, för att dermed skydda de förfrusna qvinnorna.. Som storm och hög sjö fortforo så väl tisdagen som onsdagen, var det icke möjligt at! kunna komma ifrån Gran förr än torsdagsmorgonen, då vinden saktat af; och anlände de räddade fram Å: på förmiddagen till Gnarps masugn, der de af inspektor Swartz och hans fru blefvo gästvänligt samt med yttersta omvårdnad mottagne och bemötte, hos hvilka de äfven qvarstannade till sistlidne lördag. Mll Dahlgren med ångbåtens tjenstepersonal samt den räddade delen af besättningen har i dagarne : passerat staden. MI Dahlgreb, som, då olyckshän: delsen inträffade, knapt hunnit stiga utur sin säng J, måste halfklädd begifva sig i räddningsbåten, samt fick icke bergadt det ringaste af sin betydliga egenN doin. Till slut. gör tidningen följande erinran, hvars rättmätighet den olyckliga händelsen allt för tydligt ådagalägger: j Den inträffade olyckan föranleder oss till den an-! märkning emöt våra ångbåtsrederier och befälhafvare, att den snikna vinsten i allmänhet tages mera il: beräkningen än en skyldig omvårdnad för menniskolif och passagerarnes beqvämlighet. Då man ser ångbåtarne afgå från Stockholm oförnuftigt lastade, högt upp mot master och skorstenar, på hvilka båtar ) näppeligen å eiia sidan .så mycket utrymme, att en person kan tränga sig fram, och då man vet, att en å. författning finnes, som bestämmer huru mycket ut-J. rymme skall finnas för hvarje passagerare på fartygets. däck, torde polismyndigheterna i Stockholm af ångbåten Umeås förolyckande taga en väckelse ati efterse, huruvida omförmälde författning efterlefves då ångbåtarne från Stockholm afgå. — Räddnings-1 medlen vid en olyckshändelse äro äfven på långt när , icke svarande mot passagerarnes antal i allmänhet samt rättmätiga anspråk. Två, högst fyra räddningsbojar synas, då antalet borde vara minst 50. Ett par mindre båtar hänga vid sidorna, deri högst 20 menniskor kunna rymmas, då deremot minst 4 båtar borde vara att tillgå. Derjemte äro i dessa båtar i som för närvarande finnas, derest de icke begagnas, för upptagande af fraktgods, kastade löst ett par åror, hvilka, såsom vid Umeås förolyckande, lätt kunna falla utur båten, i stället att tillräckligt anta! ! åror borde finnas lämpligen fästade, hvilka med lätt! het borde kunna lösgöras tillika med något segel. ln Hade åtminstone 1 par åror funnits fästade i Umeås I babordsbåt, så hade eldaren Bergholm kunnat arbeta sig till Gran samt blifvit räddad, kanske äfven kunnat berga flera, som nu slutade sina dagar i vågorna. nr — ö l — Om den af oss i går omtalade middag, ? j S som sf.ett större antal af riddarhusets medlemmar i förgår var arrangerad på hötellS Fenix, ger Svenska Tidningen följande skil-l: dring: t En festlig middagsmåltid var i förgår, onsdagen : den 10 December, anstäld å hötel Fenix af ett stör:e s antal härvarande medlemmar af ridderskapet och j(f adeln; tillhörande dess i politiskt: hänseende s. k. I högra sida, och för tillfället utgörande omkring 160 s personer. Middagen var anrättad i den rikt upplysta, stora festvåningen och lifvades af den gladasie stämning, som vid samtliga de föreslagna: skålarne l uttryckte sig i lifliga bifalls--och lefverop. Värdar, ) som åtagit. sig anordningarne, voro grefvarne Lil-f jencrantz, Lagerbjelke och Björnstjerna, friherrarne ) C. Åkerhjelm och. R. Cederström, öfverstelöjtnanten t G. Bildt, brukspatronen Celsing och hofrättsassessorn Carleson. Vid måltidens slut föreslogs H. M. Kol nungens skål af grefve Liljencranis uti följande or-s dalag : I Häfderna vittna med nutiden, att i adelns hjerta ) bott och bor en stor grundtanke: obrottslig trohet . emot den medborgerliga friheten, och det utgör måhända adelns skönaste anspråk, att den aldrig för-X rådt denna frihet. Det starkaste yttre stöd för denna I I frihet är den lagbundna konungamakten, hvilkens f representant vi egna vår hjertliga hyllning, då jag s nu har nåden föreslå H. M. Konungens skål. LefveKo1, nungen I It Efter upprepade lefverop af samtlige närvarande, utfördes folksången, hvari gästerna stående deltogo.l Grefve Lagerbjelke föreslog en skål för ridderskaj pet och adeln i dessa uttryck : 1 M. H. Vi hafva nyss tömt en skål för det konstitutionella samhällets chef; jag anhäller att nu få f föreslå en sådan för ett af detta samhälleg förnämsia elementer — en skål för ridderskapet och adelc. )9 Sverges adel står ej skild från. Sverges folk; ut-Å1 gången ur detta folk, skola uti densamma fortgående u upptagas — så bjuder grundlagen — de män, sor I r gjort sig af konungen och riket synnerligen före tjente,. Lefvande bland folket, ingår-svenskå adeln uti alla stånd och yrken, och den medför derföre, I samlad till riksdagens arbeten, en mångsidighet ij kunskaper; bildning och erfarenhet, som intet annat It stånd kan uppvisa; och hvilka brister än uti den ytI g tre sammansättningens former inå kunna med skäl anmärkas, kan dock ej förbekas, att denna ridderskapets och adelns sammansättning, genom sitt erkännande af skickligheten, hvar den finnes, genom la sin aktning för den personliga sjelfständigheten, obeI; roende af yttre omständigheter, med rätta kan for1 dra och med heder kan intaga den plats inom re1 presentationen, som blifvit af grundlagen adeln tilldelad. : År Stående på historisk grund, är det adelns främsta 1 plikt, dess dyrbaraste rättighet att värna den 18gbundna friheten, och att detta göra orubbad varel; sig af maktförsök uppifrån eller smädelsen nedifrån. Stäld af grundlagen främst bland rikets stånd, skal j? adeln äfven veta att till arbete ställa sig i spetsen, ja der det gäller fäderneslandets förkofran och utveck-lo ling i andeligt, ekonomiskt eller politiskt afseende; I a AR AR IE RE KR ARR NR AR RN RR