Aftonbladet – 11 december 1856, sida 5

no ås oe ras medelst nya konferenser, än åter att denna makt ihärdigare än någonsin vidhöll sin mening. Man har till och med påstått att, eburu Frankrike och England radikalt skilde sig i denna punkt, förhållandet emellan de båda regeringarne icke desto mindre vore det bästa i verlden. Föga fattades, att denna åsigts förfäktare ej gingo ända derbän att påstå det lord Palmerston och Napoleor: II voro helt och hållet ense, utom derufi, att den ene ville ha krig och den andre fred. Den mneapolitanska frågan skildrade:s på ett ej mindre skiftande sätt än den yska. I samma ögonblick som konungens af Neapel ambassadörer reste sin väg, den ene från London den andre från Paris, och sålunda sjelfva fakta tycktes tydligen tala, sägande: neapolitanska frågan blir ej bilagd, försäkrade tidningar och politici, att den ögonbickligen komme att biläggas. 1?rågan om Neufchåtel hade äfvenledes sina varianter, åtminstone i afseende på den synpunkt, ur hvilken franska regeringen betraktade densamma. Än hade Napoleon III öfverlemnat Neufchåtel åt Preussen, än hade haxw ej gjort detta. I hela denna Villervalla såg den stackars politiska verlden snarare utsigtex till krig än till fred. Föröfrigt sysselsatte sig ju engelska pressen med brytningen af den engelskfranska alliansen. Kriget måste således snart, troligen i vår, på nytt utbryta. . Men den politiska verlden, sannolikt trött vid att qvvarstanna i denna villervalla, inom kretsen afstridiga underrättelser och tidningsuppgifter, samt att der få inhämta flere onda spådomar än. goda, började en vacker dag att tänka kitet på egen hand. Den besinnade först ganska riktigt, att ett tillstånd af fullkomlig enighet, fullständig öfverensstämmelse mellan kabinetterna, vore ett luftslott; att på dem politiska tapeten alltid funnes svårigheter, stora eller små; men att alla dessa svårigheter lika litet utgjorde casus belli som vindåsktar kunna betraktas såsom okaner; att om alla de vulkaner, som varit förutsagda såsom börande utbryta på jorden, verkligen. hade utbrutit, skulle denna jord för längesedan antingen ha upphört att vara till, eller ock medelst den starka hettan blifvit förvandlad tilk ett slags komet, troligen till mycken uppbyggelse för herrar astronomer på de andra planeterna. Det är tyvärr ganska sannt — har den sagt sig — att engelska pressen är otidig och häftig emot Frankrike samt förfärligt krigisk, men detta kan komma af ett lätt förklarligt dåligt lynne, af ett återkommande högmod, af gamla vanor, med hvilka man måste ha öfverseende. För öfrigt bevisar ingenting, att John Bull verkligen har samma tanke som pressen. Man har verkligen trott sig se lord Palmerston bakom vissa af dessa britiska utfall; men om ock detta vore sannt, så vet man ganska väl, att hans herrlighet, hvilken man påstår ha behandlat konung Ludvig Filip såsom en gammal skräflare, sjelf likaledes är en smula skröflare. Dylika visa reflexioner ha lugnat deu politiska verlden; den har med köld forskat på djupet af saken. Den har svårligen kunnat tänka sig England i sällskap med Österrike bekrigande Frankrike och Ryssland, och den har slutat med: att tro, det de närvarande svårigheterna, så vigtiga de än kunna vara, skola erhålla en fredlig lösning. Sedan den politiska wverlden antagit detta sätt att betrakta sakerna, har detta bekräftats af de nyaste underrättelserna. Man erfar nu med tillfredsställelse, att England samtycker till nya konferenser, och då de tyska bladen redan försäkrat, att Österrike äfvenledes går in deruppå, så betviflar man ej, att redan i denna månad kongressen kommer att åter öppna sina sammanträden i Paris. Man är nu endast otålig att få veta, huruvida Preussen och Sardinien komma att der uppträda. Då den politiska verlden sålunda betraktar sakerna med förhoppasingsfulla blickar, så inverkar detta äfven på finansverlden, på den industriella och sociala verlden. Man skögjer ock derföre i detta ögonblick inom alla dessa områden en förbättring eller åtminstone en tendens till förbättring. Om ock en uttömning af spekulationens öfvermått och den alltjemt ökade placering af kapitaler , som deraf blifvit en följd, är en af de orsaker, som nu höja våra allmänna fonder och våra industriföretags aktier från den låga ståndpunkt, på hvilken de nyss befunno sig, Få måste till denna. ekonomiska orsak, enligt min. tanke, läggas den omständigheten, att man börjar tro att freden ej kommer att störas, samt att en strid knapt slutad i ett hänseende, icke skall åter börja i ett annat. För min del fortfar jag att hysa samma åsigt. Jag har alltid ansett ett nyit sammanträdande af kongressen såsom någonting ganska sannolikt, af det enkla skäl, att denna åtgärd synes mig vara den ordentligaste, den säkraste, den skyndsammaste, den mest rationella med ett ord för att lösa de förhanden varande svårigheterna, och derföre att jag, om ock ej troenle på förnuftets och rättvisans omedelbara välde, likväl alltid är benägen för den tron, Itt dessa stora makter skola, åkallade af mölerationen och det sunda menniskoförståndet, årar ha försökt och försäkrat det. Säkert ir