Aftonbladet – 8 december 1856, sida 3

4 Vådlig osäkerhet; Gc il Att begäret efter penningar föranleder till en mängd äfventyrliga företag, är. och -förblifver troligen ett ondt, som ingen lär kunna .afhjelpa. Men när den alltmer omkring sig gripande, metallfebern möjligen till någon grad kan. motårbetas. igenom förnuftigs lagstadganden; borde åtminstone dylika medel icke försummas. . vd arg, RN Som hela verlden vet, har på senare tider ett riktigt raseri uppkommit att köpa landtegendomar och hus. I förra fallet kan åtminstone arrendatorn genom att: låta inteckna sitt kontrakt, förskaffa sig säkerhöt för den betingade tidens hållande. Annorlunda förhåller det sig med hyresmän i städer. Pi god tro. hyrer: en flitig handtverkare eler mindre fabrikant en dokal-för sin rörelses:bedrifvande, uppoffrar de små tillgångar, som stå honom till buds, för att göra den inbjudande för publiken, lyckas igenom annonser o h muntliga meddelanden få sir adress känd — ty detta är ett hufvudvilkor för al! andel -L hans Kontrakt lyder på fyra, fem är, Men se! huset säljes, och den stackars hyresgästen måste efter. kanske tvenne månader sfllytta, oaktadt kontraktets tidsbestämmelse och oaktadtåe penningar, som blifvit utgifne för bostadens inredning. Man kan svårligen tänka sig något absurdare än ett dylikt förbållande! — ty här vid l:g äro alla frioehb rättigheter öfverförda på husegaren, och hyresmanner utgör endast en lekboll i dennes händer. Att ifrån den stund ett dylikt, vådligt gyckel med hyresgästers välfärd upphör, äfven vingleriet med husköp skulle i betydlig mån: minskas, är-ganskau troligt — men .oafsedt derifrån, .tyckes billigheten fordra, att ifrågavarande ämne tages allvarsamt i betraktande, Det är ganska sannolikt, att förestående lilla no tis lägges å sido utan ait något afseende fästes derå, men om de nu församlade herrar representanter skulle behaga noga undersöka det obestånd, som drabbat en mängd af samhällets idoge medlemmar i följd af den envåldsrätt, som blifvit husegaren medgifven, så torde de lätt inse att frågan är af fullt ut lika stor vigt sont motioner rörande: satt sockenstämma måtte hållas å söknedag, eller att till en utfrusen resande icke må lemnas ett glas bränvin under sabbateny o. d. m: Enligt den erfarenhet jag gjort under en tämmeligen lång lefnad äro just de Taghestammeler; som afse en lika rätt för de kontraherande parterna ibland de vigtigsre. Må siitdös husegareh besinna sig bundra gånger innan han uppgör och afsluter et kontrakt; detta är hans rätt. Men har han en gång af