Aftonbladet – 8 december 1856, sida 1

session. Jag hade gladt mig åt att få se denne konung, som lefvat i djup fred med sitt folk under tidler, då revolutioner flammat och troner vacklat rundt omkring hans rike, och hvars 25-åriga regeringsjubileum just i dessa dagar firats, hvarvid städer ochlandsorter .täflat i lysande och sinrika fester, för att uttrycka sin kärlek till landets regent och sin känsla af hans värde. Under dessa dagar ba alla partier tystnat, och man har i Belgien blott. sett ett folk, som älskade sin konung, en konung, som älskade sitt folk. När konungen inträdde i kongressens sessionssal, emottogs han med entusiastisk värma. Han åtföljdes af hertigen af Brabant och i öfrigt endast af tvenne herrar, Helt nära Platsen, der jag. satt, voro fåtöljerna för konungen och ;hans son stälda, på. en tämmehgen simpel matta. De gingo långsamt fram genom salen, vänligt helsande. Jag såg i konungen en kögväxt gammal herre af ståtlig gestalt, med något af general och gentleman i silt väsen... Redlighet och allvar ligo. i hans.anletsdrag och hållning, men hållningen: vår stel Hertigen är helt ung, icke mycket öfver tjugo år, högväxt, spenslig och mycket blond, och tycktes mig vid första anblicken icke utmärkt genom något annat äd genom. enkelheten i sitt väsen. Mitt intryck af honom förändrades då jeg ett par dagar senare såg honom utdela de belöningar, som juryn för lexposition dconomie domestiquen tilldömt en del af utställarne. Jag såg bonom nu en face samt talande, och jag vet mig knäpt ba sett ett manligt ansigte med ett så -vackert uttryck af godhet, förstånd ock välvilja. Hans väsen och åtbörder voro derjemte utmärkt. ädla och behagliga. Han påminde mig. om. vår allmänt saknade prins Gustaf. Men jag återvänder till belöningsceremonien, hvilken afslutade kongressen. Denna ceremoni egde rum i Hötel de; Ville, en gammal ståtlig. bygnady rik på historiska minnen, liksomtorget vid hvilket den ligger.