peringar, pikanfa dreg. Den ene, mr Wolowsky, prisar den för alla klesser tillgän liga odiingen, handelsfriheten, emirrationen fåsom efbjelpare af nöden; ben bevisar Frankrikes tilltegande välstend med massoraf siffror; när hanafbrytes eller motsäges, ler han artigt, ger ju för tu iord och nya massor af siffror. . Mr Duval från Algerien, brun som en arab, fäster uppmärksamheten genom berättelser om det goda tillstårdet i detta land och hur angenämt man lefver der. I Algier roar man sig nästan som i Paris. Kopporna ha förr ans stält stora förödelser bland araberna, och dessa ba ervist vägrat att låta vaccinera sina barn af evropåer, fruktande, att i operationen kunde ligga nigon hemlig afsigt att skada barnen, märka dem för utskrifning ir. m. 8. Modet och uppoffringen hos några europeiska fruntimmer ha emellertid brutit denna fördom. De ha lärt sig att veccinera, och med lancetten och vaccinen under armen ha de trängt in under de arabiska tälten (ty dessa äro öppna för fruntimren) och veccinerat först mödrarna, :å barner. Dennz berättelse applåderades lifligt af församl:nger. Så äfven talarens wsigter öfver ångkraftens, kommunikationsmediens och emigrationena framtid, när hvar menniska skall kunna välja det folk och det klimat, som bäst anstår dess smak. Det gamla budet skall uppfyllas: gär ut och befaller hela jorden!y De tyska professorerna äro ganska olika enelsmännen och fransmännen. De ha grånat och bleknat öfver böckerna, och fråga föga efter utseendet. De veta med sig, och man hör. att de grundligt studerat menniskan och allting. Alt hvåd de säga är gediget och besinningsvärdt; så syntes mig 1 synnerhet ett föredrag af den namnkunnige professor Mittermayer från Baden, i hvilket han omordade de välgörande sällskapernas verksamhet i detta land.