Aftonbladet – 6 december 1856, sida 1

och lekamliga vilkor, en kongress, som skulle tillvägabringa ömsesidiga förbindelser emellan jordens olika folk till ett gemensamt arbete för detta ändamål, och hvarigenom -hvarje folks erfarenhet eller goda verk skulle kunna bli allaa del, — denna tanke är icke så ny, som dess frukt. Redan år 1843 finner jag den uttalad i en liten broschyr Om vetenskapernas framsteg och förverkligande af moraliska och sociala reformer,, författad af den närvarande kongressens upphofsman och ledare Edvard Ducpetiaux, generaldirektör öfver fängelser och välgörenhetsanstelter i Belgien. Men stunden för dess utförande var då icke ännu kommen. Under följande år såg man i Briissel flera internationella kongresser sysselsatta med:frågor om sociala reformer i handel, åkerbruk, stitistik, fängelser och fängvård, allmän helsovård o. 8. v., under hvilka man sökte komma: till allmänna lagar för det allmänna bästa, till en väsentlig enhet i principer och lagstiftning för alla folk och länder. Edvard Ducpetiaux, verksam medlem vid alla dessa kongresser, såg dem förbereda den senaste, som hah aldrig förlorade ur sigte. År 1853 uttalade den statistiska kongressen i Briissel den önskan: att i en ej aflägsen framtid se en förenihg af alla de män, som i olika länder sysselsätta sig med frågorna om de fattigare arbetsklassernas fysiska, intellektuella och morsliska förbättring.s Samma önskan uttalades vid Confårence internationale de charitö i Paris 1855, och Brässel bestämdes då till samlingsplats för den äskade nya kongressen. ; js Ducpetiaux blef genom eget hjertas drift och andras uppmaning bufvudman för denra. Redan för fyra år sedan hade han skrifvit det program, som pu blef antaget. Det upp: tog förnämligast till behandling frågorna om förbättring af arbetsklassernas fysiska vilkor i