A— Pidning för Landthushållning, utgifven af OR. Wulff, som af skånska husbållsföreningen blifvit antagen till dess organ, kommer äfven att fortsättas under år 1857. Den innehåller i sitt 48:de numer bland annat uppsatser om skogshushållningen på Skabersjö, ayrsbirestammen på Skarhult och tegelörsmaskin för godt pris. — Till ledamöter i sjömanshusdirektionen i stället för hrr Godenius, Arfwedson, Peyron och Fredbolm hafva i dag blifvit valda bhrr ÅA. Th. S:arck, L. Tydn, James Paton och J. Bergman Olsson. Ångfartyget Umeås förelyckande. Tidningen Gefle för den 2 dennes innehåller om nämde olyckshändelse en berättelse, som efter tidningens uppgift stödjer sig på en från kronolänsmannen i orten till konungens befallningsbafvande insänd rapport. Berättelsen lyder: Ett par dagar efter olyckan, eller den 26 November, verkstäldes vid Gnarps masugn undersökning derom af vederbörande länsman S. M. Pira, som derom till konungens befallningshafvande insändt en berättelse, hvarutur vi meddela följande detaljer. Vid förhöret tillstädeskom den undan olyckan räddade styrmannen och lotsen Johan Nyström från: Öregrund, hvilken uppgaf, att ängbåten den 29 Nov. kl. 77, till 7 f. m. afgick från Stockholm samt passerade förbi Öregrund samma dag i skymningen, eller kl. !7, till 4 e. m., lvarefter resan derifrån oafbrutet fortsattes, till dess fartyget den 24 omkring kl. ;, till 8 f. m. stötte på grund å det så kallade Lillgrundet, beläget omkring !., mil nordost från Gran och på kusten af Gnarps socken. Påstötningen förnyades tre särskilta gånger, hvarvid fartyget sprang läck och maskinrummet öfverfyldes med vatten, så att maskinen af sig sjelf stannade. Förut hade dock fartyget vändt, satt kurs på Gran oeh hissat segel, hvarjemte någon del af däckslasten blifvit kastad öfver bord. Om bord funnos tvenne båtar, af hvilka babordsbåten först lösgjordes, men dels af oförsigtighet och dels genom en störtsjös förvållande kantrade vid det den tog vattnet, hvarvid tvenne man af besättningen, uppassaren och en af sjöfolket, samt en passagerare omkommo. Nu hoppade eldaren C. J. Bergholm i sjön, för att berga den ofvannämde båten, den han ock lyckades upphinna och bestiga, men kunde ej med densamma återvända till fartyget, emedan de uti båten befintliga åror vid dess störsande i sjön bortkommit, utan blef Bergholm i stället af vind och vågor drifven sydvest ut. Sedermera lösgjordes styrbordsbåten, uti hvilken båt 15 personer blefvo räddade; derutaf voro 3 man af besättningen, hvilka äro Nyström samt matroserna W. Johansson och E. Andersson, 5 fruntimmer, hörande till restaurationen, samt 7 passagerare, hvilka äro hr A. B. Almroth från Kranforss, styrman G. A. Björkbom, forparen Per Olssons hustru Carin Jonsdotter irån Nora socken, Vesternorrlands län, och hennes son Olof Persson, sjömännen Emanuel Eriksson, O. Wide och G. Johansson. Fartyget dref nu för vinden en liten stund innan det sjönk, hvarvid kapten Thurdin, iklädd en lifråddningsboj, stod vid rodret. De af besättningen å fartyget qvarvarande. tillika med alla återstående passagerare, tillsammans omkring 18 personer, drunknade, efter en kort stunds strid med böljorna, Hvarken af last eller fartygets inventarier blef någonting räddadt mer än fraktboken och en samling fraktsedlar tillika med den båt, hvaåruti de från olyckan undankomne rodde till Gran, som var belägen omkring 1, fjerdingsväg från det ställe, der fartyget sjönk. Efter påstötningen var fartyget icke flytande längre än 10 å 15 minuter. De som räddat sig uti båten rodde till ör Gran, dit de ankommo kl. 10 f. m. samma dag och derifrån de efter omkring fyra timmars vistande skickade 4 mar till Gnarps masugn, för att anskaffa farkoster för öfverfarten till fasta landet. Från Gnarps masugn. ankommo följande dag kl. 8 förmiddagen, den 25 Nov., trenne båtar, försedda med 7 man, jemte de förut från Gran afresta 4 man, med erforderlig proviant och kläder till de olyckliges undsättning; dock kunde återresan ifrån Gran för storm och stark sjögång icke företagas förr än den 27 i dagningen, hvarpå de skeppsbrutne kl. 11 f. m. samma dag framkommo till Gnarps masugn, alla i öfrigt oskadade och vid god helsa. Förvaltaren vid Gnarps masugn H. H. Swartz blef om olyckshändelsen genast efter de från Gran sände karlarnes ankomst till bruket underrättad, men kunde för mörkret, stormen och sjögången ick förr än följande morgon afsända folket till Gran för de olyckliges bispringande.