OppHas. p Sammanbindningsbana mellan Örebro och Askersund fulltändas mellan Hallsberg och Örebro, samt påbörjas på dess södra del. Nordvestra stambanan: Vägen mellan Porla och Kristinehamn fullbordas. Södra stambanan: Vägen mellan Falköping och Jönköping afslutas och arbetet fortsättes söder ut inåt Småland. Från Finja sjön fortsättes den år 1860 dit fullbordade banan mot Lagadalen. Under de återstående åren, eller från och med 1864 till och med 1869 fullbordades norra, nordvestra, östra och södra stambanorna; men någon speciel arbetsplan härför bar icke kunnat uppgöras, dels i anseende till ovisshet om norra banans riktning från Sala, dels ock emedan, i den mån jernvägsbygnader blifva mera allmänna inom landet, samt erfarenhet och vana vid deras utföranae vinnas, en större produkt af arbete, än nu blifvit beräknad, torde kunna åstadkommas, till följd hvaraf rubbningar i en så tångt förut uppgjord plan nödvändigt mäste uppstå. Utöfver det anslag, som för de 4 åren 1857—1860 ansetts behöfligt, har öfverste Ericson trott det vara aödigt, att för nästa statsregleringsperiod till K. M:ts disposition stäldes ett särskilt kreditiv af 5,002,000 rdr rmt, för att, om arbetena kunde i större skala bedrifvas, eller inträdande förhållanden fordrade jernvägsarbetenas påskyndande utöfver hvad plånen uppsager, kunnä för sådant ändamål begagnas. Med framläggande af denna plan, vill K. M., för att blifva satt i tillfälle att låta med all erforderlig kraft företaga de arbeten, hvilka enligt planen böra under de 4 åren 1857—1860, eller före nästa statsregleringsperiods slut vara utförda, härmed af rikets ständer äska, attisådant ändamäl måtte till K, M:ts disposition anvisas följande summor, om hvilkas an-kaffande; i den ordning K. M:ts på rikets ständers begäran utfärdade kungörelse af den 3 Februari 1855 stadgar, genom upplåning mot utgifvande af fonderade statsobligationer, fullmäktige i riksgäldskoret torde erhålla föreskrift, nemligen: 1. För år 1857 ett belopp af 7,755,000 rdr rmt, att utgå med 1,500,000 rdr rmt under 1:sta, med 2,300,000 rdr under 2:dra, med 300,000 rdr under dje och med återstoden eller 955,000 rdr under :de qvartalet af samma år. 2. För nästa statsregleringsperiod eller åren 1858 —1860 tillsammans 23,500,000 rdr riksmynt, med rättighet för K. M. att bestämma huru stort belopp deraf, inom ett maximum af 9,000,000 rdr, bör under hvartdera af ifrågavarande 3 år utgå. 3. För samma statsreglerings period ett särskilt kreditiv af 5,000,000 rdr rmt, för att, i händelse omständigheterna det medgifva, kunna påskynda de återstående arbetenas utförande i sådana delar af landet, hvarest stambanornas hufvudriktning blifvit genom K. M:ts och rikets ständers, beslut afgjord. Dettorde i sådant fall blifva möjligt att före 1860 års u:gång, bland annat, fortsätta arbetet å södra stambanan från Finjasjön ett stycke in uti Småland, samt å nordvestra stambanan mellan Arvika och norska gränsen, i fall omständigheterna gåfve dertill anledning. Ehuru i ofvan upptagna arbetsplan för de 4 åren 1857—1860 vissa bestämda penningebelopp äro afsedda: att användas för byggandet af särskilta ban delar, måste likväl, emedan förhållandena kunna göra sfvikelser från nämde plan nödvändiga, hvarigenom ett arbete kan komma att kosta mindre, men ett anoat deremot mera än som påräknats, K. M. förbehålla sig rättighet att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hu framlagda plan, efter behof bestämma medlens fördelande å de särskilta stambanearbetena, helst högst betydliga utgifter, såsom för administrationen, anskaffandet af den rörliga materielen och de dervid nödiga anordningar, m. m., äro för bygoadsförslaget i dess helhet gemensamma. Då det anslag, som för hvarje år skall användas till statens jernvägsbygnader, endast efter hand under årets lopp kommer att utgå, torde såsom regel i allmänhet kunna antagas, att räntan under första året, då upplåning sker, ej behöfver beräknas för mera än 6 månader. : Om det vidare antages, att räntan jemte amortisgement bestämmes till 6 proc. af det upplånta kapitalet; och slutligen om hela anslaget för åren 1858—1860 dem emellan fördelas sålunda, att på hvarje af åren 1858 och 1859 i rund summa belöper 7,800,000 rdr, och. på det sista året 7,900,040 rdr, så komma ränteoch amortissements-utgifterna för de pu äskade anslagen, under nästa statsregleringsperiod, att blifva som följer : å anslaget för år 1857, (7,755,000 rdr) under 3!V, år 1,528,550 å anslaget för 1858 (7,800,000) under 2,, år 1,170,v00 å anslaget för 1859 (7,900,000) under 1!, år 702,000 å anslaget för 1860 (7,800,000) under 1 ; år 237,000 Samma 3,637.550. Såsom tillgåug för bestridande af denna utgift äro vid statsregleringens uppgörande afsedda de årliga öfverskottsmedlen, uppgående till 1,210,500 rdr riksmynt eller tillsammans. på tre år rdr 3,631,560, hvilken summa således med den obetydliga skilnaden af endast 6,050 rdr motsvarar det ofvanuppgifna bebofvet. Någon ränteoch amortissementrutgift för det af K. Maj:t äskade särskilta kreditivet har icke blifvit beräknad , enär det ej med någon visshet kan förutses, huruvida omständigheterna göra detsammas aplitande möjligt eller lämpligt. Hvad slutligen den arbetskraft angår, som till jernsägsbygnadernas utförande erfordras, kan visserligen, på grund af den erfarenhet, som i sådant åfseende hittills vunnits, antagas, att i sjelfva de trakter, der dylika arbeten komma att delvis företagas; arbetare till tåmmmeligen betydligt antal skola blifva ätt villgå; men som dessa arbetare likväl icke torde blifva tillräckliga, och det i alla fall vöre mindre lämpligt att från jordbruket i någon trakt bortdraga alltför stor arbetskraft, finner K. M:t det blifva nödvändigt att, såsom både komiten och chefen för statens jernvägsbygnader tillstyrkt och äfven hittills vid större arbetsföretag inom landet egt rum, kommenderiogar ur armen jemväl begagnas till ifrågavarande bygnader, helst dessa arbeten i väsentlig mån åsyfta att underlätta landets försvar och således icke kunna anses vara för armens ändamål främmande. Statens afgift lärer blifva ungefär lika, antingen soldater eller private arbetare begagnas. Om, af den för statens jernvägsbygnader årligen behöfliga, till omkring 10,000 man beräknade arbetsstyrka, hälften kan, enligt hvad bygnadschefen autagit, påräknas komma att bestå af private arbetare, men desse utgå frän Stockholmstrakten, Upland; Södermanland, Westergötland, Småland och Skåne, bör härigenom någon anmärkningsvärd minskning i den för de särskilta orterna behöfliga arbetarepersonal icke kunna åstadkommas, och en sådan olägenhet torde äfven, hvad kommenderingar ur armen beträffar, kunna i sin mån förekommas derigenom, att icke ett allt för stort antal trupper kommenderas från någon särskilt provins och minst från en sådan, hvars private arbetare i större mängd låtit anställa sig vid jernvägsföretag i orten. Utmed och i närheten af städerna torde soldater böra uteslutande begagnas, emedan erfarenheten visat, att endast med svårighet ordning och arbetsamhet kunna vidmakthållas bland en större, Läranskapet af städer förlagd styrka af private aretare. Öfver inkomster och utgifter i och för den trafik, som på smärre delar af stambanorna redan öppnats, och hvilken före 1860 års slut bör hafva vunnit större utsträckning, kommer särskilt redovisning att ega rum. K. M:t anser lämpligt att, om någon nettobehållning af passagerareoch godstrafiken å statens jernbanor under tiden intill 1860 års slut uppstår, densamma får ingå till bygnadsfonden, men att således äfven, i fall någon brist skulle -dervid uppkomma, den inå af nämde fond få bestridas. Till upplysning i ämnet låter K. M. till vederbörande utskott öfverlemna: Ja 2 vm mm RNA tt KOD MA FR AM RR Tan ön tar ch hr ft a dn emm tr — fr rt nd IR Tr BR er Rd bt NR 0 Nn Kr RN 0 nt RAA RV La pe. fn) Ha AA jön ch I ft TM SE Vass RRD be HN ar bet kokt jr nn ARR KNÄN