Aftonbladet – 5 december 1856, sida 1

STOCKHOLM, den 5 Dec. De nu pågående stridigheterna mellan le båda tyska stormakterna och Danmark ha en djupare betydelse än man vid första påseendet-och vid genomögnande af de otaliga noter och memoirer, hvarmed de tyska bladen äro uppfylda, kan föreställa sig. Snarare än någon hade kunnat tro visar det sig, att helstatsorganisationen är oförenlig med Danmarks frihet och sjelfbestämmelse, att de tyska makterna gynnat helstatens upprättande endast för att få ett ord med i Danmarks inre angelägenheter och kunna draga dessa under inflytandet af denna tyska förbundsdag, som så ypperligt förstår att öfverallt, der den kan få något tillfälle till inblandning, qväfva all verklig konstitutionalitet och lägga hämmsko på utvecklingen, att med ett ord hertigdömena Holsteins och Lauenburgs inkorporering i den danska monarkien medför sådana faror för dess oafhängiga bestånd, att det ovilkorligen synes med det allra första böra åter göras till en öppen fråga, huruvida de under danska konungens spira förenade länder skola utgöra en helstat eller icke. De tyska makterna fästa sig skenbart vid någta speciella frågor, nemligen helstatsförfattningens framläggande för de båda nämda hertigdömenas provinsständer samt frågan om försäljning af hertigdömenas domäner. Hvad den : första och vigtigare af dessa frågor angår, så ha de utan tvifvel en viss formel rätt på sin sida. Fedrelandet har, med fara att af. den ministeriella och den karakterslösa delen af danska pressen beskyllas för bristande patriotism, visat, att den ministåör,som var upphofvet till helstatskuppen af den 28 Januari 1851, verkligen inför Österrike och Preussen iklädt den danska regeringen den förpliktelsen att för hertigdömenas-ständerförsamlingar framlägga helstatsförfattningen, inhan den blifvit oktrojerad ; hvilket löfte nämde ministör sedermera uraktlät att uppfylla, emedan den då skulle nödgats framlägga d-nsamma äfven för danska riksdagen, som hade egt makt och befogenhet att ogilla och förkasta densamma. De tyska stormakterna ha sedermera, genom att stillatigande åse helstatsförfattningens sättande i verket, försutit sin. rätt och talan i detta hänseende, och då Feedrelandet medgifver riktigheten af den ursprungliga grund, hvarpå de stödja sitt påstående, så sker det endast för att klarligen ädagalägga, hvilka det är, som bära skulden för att de nämde förpliktelserna blifvit i formelt hänseende brutna och som sålunda måste bära :ansvaret för de genom deras lättsinniga löften och deras lika lättsinniga brytande af desamma uppkomna förvecklingarne, och för att sålunda motarbeta det verkliga syfte som de tyska stormakterna ha med sin nu skeenle stormlöpning emot danska regeringen. Preussen och Österrike kunna nemligen icke fördraga den konstitutionella anstrykning som helstatsförfattningen har; de vilja återinsätta januariministeren eller en ännu mera reaktiorär regering, öfvertygade att om hrr Carl Moltke komp. åter komme till styret, skall våtryckningen från Tyskland, understödd af rinsarnes hofkrets i Köpenhamn, jemte den nöpliga utgången af riksrättsaktionen, snart eda dem till att söka qväfva den smula af onstitutionelt lif, som rörer sig i helstatsförattningen. Sa or Att döma af alla tecken syfta de tyska inrigerna såväl vid hofven i Berlin och Wien, om inom den junkerliga kretsen i Köpenamn ännu längre. Man hoppas att genom åk och trassel och nya förvecklingar kunna grund utledsna den fredsamme och föga äre ystne konung Fredrik och förmå honom att fsäga. sig kronan, hvartill han redan vid nåra tillfällen låtit förspörja en viss benägen