Aftonbladet – 4 december 1856, sida 2

omkomna personer, som tillhört ängfartyget Umeås besättning, skolande de medel, zom för detta ändamål insamlas, öfversändas till ångfartygets rederi. — Från Berlin skrifves, att det utkast till det sördrag, som skall fastställa Sundstullens inlösning och tillika reglera den d.nska land transittullen, redan blifvit gilladt af Preussen. England och Ryssland och nu blifvit före lagdt franska regeringen till slutförklarings afgifvande, så att man innan kort kan motse fördragets definitiva afslutande i Köpenhamn. — Den inaternationella statistiska kongress. som förlidet år var tillsammans i Paris, skall, enligt utskottets nu bekantvordna beslut, härnäst sammanträda i Wien år 1857. — Enligt underrättelse från Dalarö, komner åcgfartyget Gauthiod, i anseende till is i segelleden, att der förläggas i vinterqvarter. Lasten skall lossas på stället och landvägen hittransporteras. Fartygets pastegerare från Lybeck hafva på denna väg aedan l:is avlärdt, och de äro, bland några andra, hrr P. A. Nordmark, C. G. Siemonssen, E. Tisserad, F. R. Ebrhard, Maiton, Wigert och Rönström. — Af Svensk Författningssamling har i dag utkommit n:r 61, innehållande Kongl. Maj:ts stadfästelseresolution på eit af konsistorium i Hernösands stift insändt förslag till reglemente för en pensionsinrättning för folkskol ärare inom nämde stift, rarat på en dylik för folkskollärare inom Linköpings stift. ee — I redogörelsen i gårdagsbladet för öfverläggningen om grefve Anckarsvärds motion om skjutsningsbesvärets skiljande från jorden har insmugit sig ett groft tryckfel, i det der yttras, att hr v. Troil föreslog, till befordrande af enskilta diligensbolags uppkomst, ett anslag af 150 å 200 rdr, hvilket naturligtvis skall vara 150 å 200,000 rår. — Ibland de skattelindringar, hvilka man med tillfredsställelse finner föreslagna i den kongl. propositionen, är upphörandet af rotebållarnes beklädnadsbidrag, ehuru detta förslag visserligen ej utgör annet än ett föga betydligt steg, taget på den väg, som borde kunna leda till en utgång ur det gamla indelningsverkets otaliga irrgångar. Redan innan den kongl. propositionen blifvit utdelad inom stånden, väcktes på riddarhuset af frih. Stjernstedt, Th., motion om befrielse för rustoch rotehållare från deras egande befattning med rekrytering och remontering samt underhåll af beklädnad, mundering och utredning m. m. så för häst som karl emot erläggandet af er årlig afgift, emotsvarande de omkostnader, hvartill förut varande åligganden skäligen kunde uppskattas. Såsom motiver för detta förslag anfördes å ena sidan det tryckande och ojemna i denna skattetitel, uppkommen till öoljd af Karl XI:s åhåga att bespara statsverket utgifter medelst grundskatters instöpande i den synbara, fasta förmögenheten, och hvarigenom krigets bördor nästan uteslutande lades på den redan förut hårdt betungade oprivilegierade jorden; å andra sidan olämpligheten deraf, att en stor del af armåns utrustning ombesörjdes, icke af regeringen, utan af tuse: tals öfver hela landet spridda, oberoende individer. Detta väl motiverade och ganska hofsamma förslag framkallade emellertid på riddarhuset, -edan innan bordläggningen, en liten storm från den sida, gom synes hafva ställt sig under det gamla indelningsverkets slitna och af sjelfva dess målsmän redan på flera punkter styckade fana. Invändningarne upptogos och vederlades omedelbart af åtskilliga talare, och under nästföljande plenum af motionären sjelf 1 ett skriftligt anförande, hvaruti han fullkomligt vederlade den emot hans förslag gjorJa anmärkningen, att indelningsverket vore någonting högre än en beskattningsanstalt, och uttryckie en id djupare än all beskattning, nemligen plikten att bidraga till landets försvar sam: skyldigheten för ustoch rotebålsare att perzouligen inställa sig till krigstjenst, i fall han ej kunde anskaffa karlo. Värnplikten, betraktad såsom idå, hade funnit ett vidare, fullständigare uttryck i beväringssystemet än uti indeiningsverket, och den förmenta krigsskyldigheten för rustoch rotehållare vore en orimlighet, snär dylika hemman kunna egeas af qvinnor, barn och ålderstigna; hvarjemte en person, som egde flera rusthåll elier rotehamman (en närvarande ridjarbusledamot egde 19 dylika), svårligen torde kunna pergonligen ikläda sig skyldigheten för alla. Motionären fania ej indelninga7erket oga några gilliga anspråk I att uteslutande epresentera värnpliktens ide; Lika visst som det vore, att iden är ovansklig, lika visst vore det ock att formerna äro förgängliga och un derkastade förgängligbetens allmänna lag, den vemligen att kunna och böra förändras. Den föreslagna reformen afsåge dessutom att borttaga sädana beröringspunkter, som kunna Jeda till osämja emellan rusteller rotebållare och soldater. Motionären erinrade slutligen ierom, att det i det gamla Rom var konsuierna eller krigsöfverstarne, icke menigheten sjelf? som utvalde och fördelade legionärernai len romerska hären. N Vi ha velat fösta uppmärksamheten på ifrågavarands förslag och de deremot framstälde anmärkringar, emedan det förra afser en af behofvet högt påkallad, ehuru ej synnerligt ingripande reforra i en vigtig samhällsangelägenhet, de senare åter uttrycka de farhågor, som från vissa båll yttras, då fråga uppstår om att med den lättaste hand vidröra hvad friherre Stjernstedt i sin motion så träffande benämner en konstgjord uppstappling af intrasslade, obestämda och undangöruda beskattningar. Tiden synes verkligen vara inne för svenska folkets representanter att besinna, huruvida indelningsverket i dess föråldrade skick fiones vara lämpligt för vår tids behof och kan anses uppfylla det dermed afsedda ändaoil. Att det i sjelfva sin uppkomst innebar en orättvisa emot innehafvare ef oprivilegierad jord till förmån för säteriegarne, städernas invånare och i synnerhet för statsverket, borde I inges af hvarje oväldig beftraktsre. Att det