Aftonbladet – 3 december 1856, sida 2

— den okunnighetens ledsnad och den föraktliga likgiltighet, med hvilken så många qvinnor omfatta de sanningars framsteg, hvilka röra hela menskligheten, då de deremot med största deltagande hängifva sig åt dagens sqvaller och ett ofta sedeförderfvande studium af tanklösa romaner. Dessutom skulle säkert icke sjelfva kokkonsten lida af en liten blick in i zoologiens och kemiens hemligheter. Det är ty värr ingen öfverdrift att påstå, det qvinnans inflytande i så vigtiga. saker, som uppfostran och societetslifvet, blifvit henne snförtrodt liksom med ett tyst förbebåll att hon skall förblifva så oduglig dertill som möjligt. Man uppmanar henne att rikta gina tankar på småsaker, i stället för på djupa och allvarliga ting. Man öfvertygar henne, att det rätta sättet att behaga och kallas älskvärd bland hennes manliga bekantskaper är, alt synas främmande för hvarje allvarligt begrundande, och att vara så tanklös som möjligt... Denna öfvertygelse är ty värr både allmän och sann. Följaktligen måste qvinnan, så vida hon ej eger högre drifkrafter, erhålla eller låtsa en småaktig karakter; och det är likväl ett sådant själstillstånd, som männens fördomar mot det gu inliga förståndets sanna och grundliga utbildning söka bibehålla, på samma. gång som de från dessa qvinnors med afsigt försvagade själsegenskaper vänta sitt eget förstånds första utbildning. Om cvinnorna sjelfva ville lära sig den egennytiiga politiken att införlifva sig med det moraliska och intellektuella framåtskridandets ande, skulle deras ställning blifva ganska förändrad. Hvarken garala gifta eller ogifta fruntimmer skulle vara beklagansvärda,, ty det skulle vara dem en bisak om dansen vore rolig), likasom att behaga kurtisens fjärilar, och de skulle erkänna skaparens mening med deras lif, då han danat dem till en hj-lp, både för det enskilta och all männa lifvet. Lugnt skulle de då deltaga i fruntimmersföreningar, — välgörenhetskongresser,, studera så för smak som tanke bildande författare, till och med kunna drista sig att djupt deltaga för vetenskapernas framsteg, ja till och med för gamhällenas, ehuru detta benämnes spefullt med det förfärliga ordet — politiserande, Nog tror jag, ett några kurtisens fjärilar skulle föraktligt vända ryggen åt eh gådenr qvinna, men det anar mig, att den ädle och bildade fadren, brodren, mannen, skulle hos