Aftonbladet – 3 december 1856, sida 2

sjelfsväldiga karrikatyren af denna höga ide, som hon önskar vinna för qvinnan, utan den ribet, hvilken är ett ansvar, den frihet, som Ayttar qvinnan från hennes ställning af barn och leksak (hvilken ställning berättigar henne till tanklösa dårskaper) till det fulla medvetandet af sin plikt, till handling som moraliek oeh sjelftänkande varelse. Må vi här ej tvista om hon bör Jära musik, dansa, rita, språk m. m. Erkändt torde det likväl vera, att alla dessa talanger mera pryda än bilda tanken, ehburuväl det ej kan nekas, att de förstnämöe kunna sprida ett behag och en poesi öfver hemlifvet, som visst ej är att förakta, äfvensom att språkstudiet lemnar 088 nyckeln till andra länders litteratur. Men här är egentligen frågan om den uppfostran, som kunde dana qvinnan att verka ädlast och bäst för den krets, i hvilken hon egentligen är kallad att lefva, nemligen för familjen och, förlåt mig, härigenom äfven för menskligheten,. Ty förneka det bäst du vill, så är det dock naturenz eviga lag, att det moraliska frö, som modren nedlagt i barnahjertats friska jord, oftast bär sin frukt i framtiden, och goseens känsla kan genom henne för alltid ledas till dygder eller villfarelser, hvilka senare kunna förderfva själens ädlaste anlag. såsom vi beklagligtvis se öfverallt omkring ow. Är det ej då nödvändigt att qvinnan lärer sig det, som är verkligt nyttigt och för själen bildande att känna? Skall benneg entusiasm ovilkorigt blott riktas åt småsaker? Skall hon förderfvas genom de dårskaper, hvilka flyta på civilisationens glatta yta, stå ett århundrade efter tidehvarfvet och bidraga till att hindra dess fortskridande? Det är ej frågan om att göra qvinnan till en lärd i stubb; det är frågan om att låta äfven henne blicka in 1 vetenskapens helgedomar. Och du tror, att hemmets lycka skulle lida af en förökad qvinlig visdom och kunskap, som gåfve nya, rikare källor till ömsesidiga meddelenden? Hvilket tror du att en moralisk och tänkande man (alla män böra väl vara det, med de rika naturgåfvor du tillerkänner dem) skulle mest värdera hos qvinnanp, antingen den längtan efter en kunskap, som kunde lära henne att fatta forskningens enkla och sköna resultater, upptäckta ef vetenskapens ihärdiga mödor, och att studera naturens herrliga under, från grässtråets anspråkslösa bietoria till planeternas gång i den omätliga rymden, eller