Aftonbladet – 3 december 1856, sida 1

BÖRA, I fe dör SEIPYNEI VERS ATeV GA AS MMAVILIBRLVIN,; Storgatan; i P. M. Hööks vid Nybrogatan å Lada3tilar beräknas priset fter det ntrymme de upptaga Aes RER ERSTA TA STOCKHOLM, den 3 Dec. Vi fortsätta den i förgår började öfversigten af de sedan förra riksdagen hvilande och nu af konstitutionsutskottet tiil rikets ständers afgörande anmälda förslagen till grundlagsändringar. Ett vigtigt förslag omfattar de tillägg till 109 8 regeringsformen och 80 riksdagsorc ningen, att sedan rikets ständer sammanvarit den tid af fyra månader, som är dem för ärendenas afgörande i grundlagen förbehållen, konungen, när tre riksstånd det begära eller dertill samtycka, skall ega rätt att för bestämd tid af högst sex månader uppskjuta Riksdagens fortsättning, efter hvilken tids förlopp rikets ständer skulle sjelfmant åter församlas, så framt icke konungen tidigare åter sammankallar ständerna till riksdagens fortsättning, äfvensom att vid sådant uppskof det tillika skulle ankomma på rikets ständer att förordna, om utskott, ett eller flera, skola under uppskofstiden riksdagsärenden bereda och utarbeta. Detta förslag synes, om det än icke finnes vara-så klart redigeradt som önskligt varit, innebära många fördelar. Det är nems ligen uppenbart, att förslag kunna vid en riksdag väckas af den omfattning, att deras fullständiga behandling svårligen kan, i förening med den betydliga mängden af andra riksdagsärenden, medhinnas under ett riksmötes vanliga längd, och dock tillika af den vigt, att de icke böra uppoffras eller hänskjutas till en oviss framtid: Sådana frågor äro t. ex. den ännu alltid olösta representationsfrågan, frågan om antagandet af :ny kriminaloch kyrkolag, vidsträcktare delar af: civillagen, get nomgripande förändringar i skatteväsendet, i organisationen af. rikets embetsverk m. fl. Hvilken fördel vore det icke då, att åt utskott eller komiteer, tillsatta af representationen, kunna öfverlemna beredandet af förslag i dessa ämnen under en dertill anslagen erforderlig. tid, hvarunder äfven den offentliga diskussionen finge tillfälle att i sin mån deltaga i ärendets utredning och bearbetning, till dess riksdagen åter sammanträder för dess afgörande.: Äfven i andra hänseenden kunde det vara tjenligt, att riksdagen här, likasom representativa. församlingar i andra konstitutionella: länder, skulle kunna under någon viss tid uppskjutas. Rikets Ständers sammankallande kan t. ex. erfordras, i anseende till ett krig eller annat förhållande till främmande makter. Sammanvaron för besluten i dessa ärenden behöfde måhända till .en början endast vara kort, men rikets ständers närvaro kunde snart ånyo af omständigheterna påkallas. Genom uppskof med riksdagens fortsättning skulle man då kunna undvika olägenheterna af snart sammankallande af ny riksdag med nya val, nya ceremonier, ny statsreglering, nya motioner och nytt förhalande af tiden. Vår lifliga önskan är således, dels att ridderskapet och adeln, samt presteoch borgareständen vid denna riksdag må fatta enahanda beslut, som vid den föregående, nemligen att bifalla förslaget, dels att hedervärda bondeståndet, eom vid förra riksdagen ensamt förkastade detsamma, må upplyst öfvertyga sig om det ganska betydliga politiska och konstitutionella framsteg dess antagande kan innebära såsom någon ersättning för bristerna i vår nuvarande författning, då vi dels blott hvart tredje år hafva lagtima riksdag, dels riksdagsmännen väljas endast för en riksdag, i stället för på vissa år, hvilket senare är förhållandet i andra konstitutionella stater, såsom i Norge, Danmark, Belgien, Holland, England, Sardinien, flera tyska stater, likasom äfven uti Förenta Staterna i Nordamerika. Ett annat förslag innebär det tillägg af ett nytt moment vid 46 riksdagsordningen, hvarigenom det skulle medgifvas de nu städse på fyra särskilta rum skilda riksstånden att på ett rum till gemensam öfverläggning sammanträda, likväl utan rättighet att der besluta. Man må förvåna sig öfver att en på samma gång så oskyldig och så gagnelig förändring i vår fyrsplitfrade ståndsrepresentation icke redan längesedan blifvit vidtagen. Den föreslogs visserligen redan af konstitutionsutskottet vid 1834 års riksdag och blef äfven då hvilande, men förföll vid den derpå följande 1840 års riksdag, då den icke lyckades att vinna mer än tre stånds bifall. Åter upptaget vid sista riksdagen, antogs förslaget då till hvilande af alla fyra stånden, och bör således nu hafva mera utsigt till förtjent framgång. Detta nu hvilande förslag afviker äfven i så måtto ifrån det af år 1834, att enligt detta alla fyra ståndens sammanstämmande beslut skulle erfordras för gemensamma öfverläggningars utsättande, hvaremot, enligt det nuvarande förslaget, uttrycket -af .tvenne, stånds önskan i detta. hänseende skall vara tillräckligt för att föranleda sammanträde af alla stånden. Endast presteståndet yrkade wid sistlidne riksdag, att trenne ständs beslut skulle härtill erfordras, men fogade sig likväl äfven sedermera efter de öfriga ständens mening. Rörande rätta behandlingen af frågor om ändring i grundlagarne hafva starka meningsstrider egt rum vid en följd af riksdagar i anledning af de till ordalydelsen skiljaktiga föreskrifter, som derom förekomma i 56 och 81 SS regeringsformen. Dessa stridigheter hafva i synnerhet rört dels den omtvistade frågan, huruvida de genom konglig proposition tillkomna förslag till grundlagsändring skola behandlas enligt 81 S annorlunda, än sådana förslag som blifvit väckta inom konstitutionsutskott (enligt 56 S), dels frågan om riksstånden enligt grundlagens nuvarande lydelse må ega att förkasta konstitutionsutskot