Aftonbladet – 2 december 1856, sida 2

båt landsatte sitt innehåll på Grans skär och återfördes af lotsens Vid det den nalkades. fartyget på ett afstånd af nå-ra famnar, sjösk fartyget med återstöden af passagerarne och besättning, kaptenen inberäknad, hvilken sistsämde, stående vid rodret, i samma ögonblick slungades bort af en våg. Som kaptenen var försedd med lifräddningsboj, har han troligen länge uppehållits vid lif, men dukat under för kölden. De öfriga försvuänno alldeles för de räddades åsyn. Stället der fartyget sjörk har ett djup :f 25 å 30 famnar och utgör segelieden emellan Gran och Brämön. Skäret Gran, der de räddade landttes, är alldeles obebodt, och tvenne dygn måste de der tillbringa, innan dea bät, som sökte uppnå land i närheten af Gnarps m5sugn, kunde återvända och afhämta dem sann förse dem med lifsmedsl, hvarpå de unde: tiden lidit fullkomlig brist. Bland omkomne, efter uppgift 14 till antalet, äro här u:om kaptenen; som ådagalagt högsta själsstyrka och rådighet vid tillfället, inga flera kända än kapellpredikanten Petr i Holm, en bandelsbokhållare Vougt, en byggmästare Binsow samt en ung studerande Munthe. De först hit ingångne uppgifterna, att fartygets master stått ofvan vatten och att mån börjat försöka berga, sakna all grund: Fartyg och last äro totalt förlorade. Af de här ofvan såsom omkomna nämde passagerarne på det förolycksde fartyget är det oss särskilt bekant, att kapellpredikanten Petr,; hvilken var stadd på hemvägen från en resa till Stockholm, dit han begifvit sig för att söka någon hjelp i sin betryckta belägenhet, lemnar efter sig, uti en aflägsen socken i Medelpad, enka med sju barn, af hvilka sex omyndiga, i djupaste fattigdom. För de gifmilde, som vilja bispringa den arma enkan med något understöd, är tillfälle dertill. beredt genom en insamling, somi dag är öppnad på Aftonbladskontoret vid Mynttorget. För de insamlade medlen skall redovisning lemnas i denna tidning. Vi meddela äfven följande utdrag utur ett bref ifrån Gnarps masugn i: norra Helsingland: Den 24 Nov. kl. 8 f.m., under svår snögra, stötte ångskonerten Umeå på Lillgrundet, beläget en half mil nordost ifrån Gran. Vatten började redan komma in i maskinrummet, då kapten fann för rådligt att vända fartyget och styra rak kurs på Gran.: Vattnets instigande fortfor dock med den hastighet att så väl besättning som passagerare beslöto att i de medhafda tvenne båtar lemna fartyget. Vid nedstigande i den första båten och då den skulle nedfiras, löpte taljorna ojemt och lösrycktes, och kantrade i detsamma båten, då de i den befintliga menniskorna blefvo slungade i hafvet. För att rädda nämde båt till vidare begagnande hoppade en af besättningen i sjön, simmade till båten och lyckades äfven att uppkomma deruti; men som båten befans utan åror fick den olyckliga menniskan drifva vind för våg. I den qvarvarande båten nedstego 15 personer, då kapten befalte dem att skyndsamt ro till land och fort åter till fartyget; men som båten lemnade fartyget försvann detsamma i hafvets djup, och de å fartyget qvarvarande menniskor funno alla sin graf deruti; ungefär en qvarts timmas tid åtgick från det ögonblick fartyget stötte och tills det sjönk. Dei båten varande 15 personer uppnådde efter 2:ne timmars rodd lyckligen Gran, hvarest delandstego, utblott: de på varma kläder och mat. Omkring middagstiden afsände de den båt, på hvilken de blifvit räddade, åtföljd af fyra man, för att uppsöka menniskohjelp från fasta landet. Kl. 5 eftermiddagen uppnådde dessa fyra man vår hamn, då genast bud uppkom till mig, med den fasaväckande underrättelsen att ångfartyget Umeå sjunkit, dervid 18 persorer drunknat, samt att 5 karlar och 6 qvinnor voro på Gran utan kläder och mat. Att i den mörka natten afskieka nödig bjelp till de olycklige på Gran var ej möjligt; utan medförde jag med mig upp till bruket de 4 karlarne, hvilka.sedan på tisiags morgonen tillsammans med 7 karlar härifrån begåfvo sig utaf, i 3:ne båtar, försedda med mat oeh kläder åt de nödlidande. Tisdagen framskred till slut lika med onsdagen, och först torsdagen fram på förmiddagen hade vi den glädjen att emottaga alla dessa 22 personer friska och glada öfver sin räddning. — Som ej någon passagerarelista blef medtagen från fartyget, äro ännu ej namnen på alla dem som drunknat kända, endast hvad man med säkerhet vet är, att bland deras antal voro en son till landshöfding Munthe i Umeå, en magister Petr6 samt en uag byggmästare Bänzow. Af besättningen omkommo 17 man, deribland kaptenen, 2:ne styrmän och maskinisterne. — Med Posttidningen och Wermlandsposten har nyligen utdelas cn af konungens befallningshafvande i Wermland gjord redovisning för de medel som hösten 1851 insamlades öfver hela landet till förmån för de g2 nom missväxt nödstälda socknarne i norra celen af samma provins, och särskilt har Werralandsposten beledsagat denna redogörelse med några anmärkningar, som synas oss hafva ganska stort fog för sig. Sedan nämde tidning erinrat att fyra år fått förflyta innan denna redovisning blifvit aflemnad samt uppvisat den ringa giltigheten i det af konungens befsilningshafvande anförda skälet dertill, en revisors inträffade sjukdom, öfvergår han till en granskning af sjelfva redogörelsen och visar huru i alla afseenden summarisk och ofullständig den är. Så har bland de influtna medlen, hvars hela summa med ränta till d. 31 Dec. 1855 af konungens befallningshafvande beräknas till 87,006 rdr 6 rst bkoy c:a 185 tunnor spanmål ej funnit plats i redovisningen, liksom ej heller de betydliga partier spånad och väfnader, som af dessa församlingats qvinnor blifvit mot betalning förfärdigade af råvaror, som af de insamlade mellen uppköpts och för detta ändamäl bland den arbetslösa befolkningen utdelats. Vidare anmärker Wermlandspoaten den betydliga summa balancerade medel, ej mindcre än 19,416 rdr 32 sk. bko, som antingen blifvit utlånade eller innestå i privatbanken på upp: och afskrifningsräkning, således ej blifvit använda till det af gifvarne afsedda ändamål. Den låga ränta de i privatbanken deponerade medlen draga, äfvensom den ojemnhet, hvarmed fördelningen skett till de särskilta socnarne, utgöra andra anledningar till anmärkningar. Tidningen slutar sin granskning med en uppmaning till de begge samhällen, Stockholm och Göteborg, som gifvit de största Lidragen till Han sommaneskintna din nam ot