Aftonbladet – 1 december 1856, sida 3

Article Image
ban ensam och obetingadt vära af stperlativ ratur? Ty rykteti detta hänseeride gör icke tillfyllest. Så sades Fredrik den endes anda hvila öfver 1806 års preussiska armå, den avsågs och ansåg sig sjelf som en mönsterbär, och ändå blef den, för att begagna Magnus Gabriel De la Gardies uttryck till riksdrotset Pehr Brahe, angående polackarne, xhjertligen piskader,. I ett två månaders fälttig upprefs den helt och hållet och den prisade skölden, konungens, altarets och qvinnans värn, blef liggande på valplatsen vid Jena. Men hvilken var det, å en annan sida, som: segrade vid Katzbach, Grossbeeren, Dennpewitz och Leipzig och triumferande intögade i Paris? Det var preussiska folket, som väpnat sig, det var en landstorm af alla nationens klasser, som, med segerbringande entusiasm, fullbragte hvad en af nederlag nedstämd armåe aldrig ensam kunnat utföra. (Kanske var det ockeå tanken härpå, som i plenum sistl. lördag förmådde åtskilliga talare inom bondeståndet, att högt och varmt yttra sig för en folkbeväpning.) Författaren koketterar vidare med den helgongloria, som till och med i vår tid omgifver krigaren,. Jag ville se din rotesoldat, gamle Trygg, vsalka sin buss och svätja gräsligt på ryssen i en — helgongloria. EEX35Författaren fordrar ovilkorligt exaltstion soldaten. Hen får icke göra något uten nförelse. Det är något för mycket fordradt. Det sanna modet är lugnt och sansadt. Dessatem är exaltation, hänförelte, ett endast tillligt sinnestillstånd, som omöjligen kan räcka en hel kapitulationstermin. Söker författaren en dylik exaltation, får han anställa värfnins sar på — dårhusen, och finner knapt der resryter, som fullt motsvara hans önskningar. Men det tycks mig, som om du redan kunde 2 Öfvernog ef krigisk vältalighet; åtmintene är jag trött vid att utdraga musten derir. Dessutom har jag fått kallelse af kurg Sambrinus att på slsget sju infinna mig i jen nyinrättade Bierballen härstideg. Kallelnr skulle du kunna läsa i Sv: Inirsen för den 29 November, du nrå;onsin läste tidningar. Farv erföre! Helsa ustru och barn från Din tillgifne vän Kalle.

1 december 1856, sida 3

Thumbnail