Aftonbladet – 1 december 1856, sida 2

nerna af en visa, hvilken Speranza med sakta röst fortsatte. Det var denna första sicilianska sång, som Antonio lärt Lucy. Tystnaden var härefter i flera timmar oafbruten. Aftonen nalkades. Speranza, hvilken knapt vågat andas, af fruktan att väcka den sofvande, började att blifva hemsk till mods af den långvariga tystnaden, som herrskade. Ur stånd att utbärda den längre, gick hon på tå fram till sin matmor och lutade sig öfver henne. I det älskliga anletet röjde sig en förändring, hvilken Speranza med förfäran varseblef. Hon ropade Lucy vid namn — intet svar; hon fattade en af hennes händer — den var kall. Lucy hade upphört att lida. Hon såg ut som ett sofvande barn. Dödens engel hade jemnat de förtidiga linierna kring hennes ögon och mun. Hennes läppar voro öppnade till ett småleende. Hon låg med hufvudet vändt mot fästningen. Hennes sista blick hade varit för Antonio. Sir John kunde icke uthärda det slag han erhöll genom dessa sorgliga underrättelser, han aftynade i några månader och efled derefter. Den unge attachån gjorde ansökning om och erhöll förflyttning till annan ort. Neapel hade blifvit outhärdligt för bonom. Battistas hemlighetsfulle kund blef aldrig mera sedd och lät ej heller höra något ifrån sig. Battista och Speranza återvände till sitt fidernesland och köpte-en vacker landtgård i, ärheten af Nizza, der de fortfara att lefva i soda omständigheter; ty lady Cleverton, hvil:en mäste ha haft en aning om sin snara bortgång, hade testamenterat Speranza en anpsenlig summa. Men förlusten af deras välgörarinna och doktor Antonios hopplös öde sasta ett dystert moln öfver deras lif. SPeranzas utseende är mycket förändradt; hennes hår är alldeles grått. tt rikt gifte och återvände adl an Han har under de sistförflutna åren ja en .f de mest ansedda medlemmarne ä underhuset, der han sällan yttrar Sig annat än i ämnen, hvilka särdeles 3 honom — religiösa och filantropiska. Fredsvännernas sällskap; räknargbonon ad oh af sina mest inAlytelserika och nitiska beirämjare, ; Doktor Antonio fortfar att lida, bedja och ; sitt födernesland. LUT. hoppas för