Aftonbladet – 29 november 1856, sida 2

glingsmärken till hamnarne vid Bottniska iken, hvilka äro ytterst bristfälliga och troligen ännu i många år komma att förblifva i samma usla skick, såvida icke kraftiga åtsärder till förbättringar vidtagas. Utom att erhålla nödig reparation å de förfallna inseglingsmärkena till -hamnarne, är det af ännu större vigt, att få bojar utlagda på en del grund, som endast hafva 7 till 8 ots djup och ligga flera mil aflägsna från kusten, men dock midt i farvattnet för angörandet af hamnarne. Sex å sju stycken bojar vore hela affären, som ej måtte vara så berydlig, då man nogsamt känner, att engelsnännen under åren 1854 och 1855 höllo bojur utefter hela finska kiisten samt till och aed på ett par ställen å den svenska, för stt afhjelpa vår egen försumlighet. Man bör besinna, att sjöfarten å dessa farvatten under de senare tio till femton åren i en betydlig grad tilltagit; och det är all anledning förmoda, att den fortfarande kommer att ökas. De beseglas till störstakdelen af Norrmän, Preussare och Engelsmän; nationer, hvilka känna värdet af handeln och sjöfarten; och som på sina egna kuster göra allt för att underlätta den senare. Hvarföre skulle Sverge stå så långt efter i detta afseende; och i synnerhet på denna kust, som hvarje rämmande sjöman med en viss fasa hör nämnas? Bör man icke: snarare söka göra allt för att underlätta navigeringen derstädes, dål. årligen så många fartyg förolyckas? En annan sak, som äfven bör tagas i betraktande, är, att sedan ångfartygstrafiken på dessa farvatten så betydligt ökats, att utom iem, som anlöpa alla hamnarne kusten utefer, nästan hvarje stad bar sin egen ångbåt, hvarigenom tusentals menniskor : snart -sagdt dagligen färdas denna väg, är detta ju ytterligare ett skäl att, om också med någon uppoffring, söka betrygga dessa menniskors lif och egendom. Man hade väl hoppats, att, då för tvenne år sedan en ny chef för det norra lotsdistriktet -blef tillsatt, förbättringar i detta afseende skulle vidtagits; men -då han, enligt; reglenentet, endast hvart tredje år är berättigad att göra inspektionsresa, så har han ännu icke ns haft tillfälle att personligen taga känneljom om dessa inom hans distrikt högst behöfliga förbättringar. En förändring i lotsreglementet vore äfven högst önsklig. Ty ingenting kan vara orimligare och äfventyrligare än det sätt, hvarpå lots nu erhålles, nämligen att fartygen, kommande med god vind på en för dem oftast alldeles främmande kust, måste länsa in bland ofta långt till sjöss liggande grund och klippor, såsom t. ex. vid Umeå, innan lots kan erhållas, emedan lotsarne dels ej behöfva enligt reglementet gå fartygen mer än ett visst afstånd till mötes, dels ej kunna i sina små ömkliga båtar mot vind-och ofta hög sjö ro fartygen till mötes. Vissa lotsstationer borde, såsom vid Bremön och Ulfön, derföre finaas, der lotsarne uti däckade mindre fartyg kunde ligga ute till sjös och passa på fartyg gående norrut, och efter en betydligt högre taxa än den nuvarande vara berättigade att lotsa till hvilken hamn som helst. Detta är så mycket nödvändigare, som en allmän och rundad klagan föres öfver det otillräcklig antalet af lotsar, som gör att fartygen mycket ofta måste, till och med efter att flers dygn hafva väntat på lots, med stor risk söka sig sjelfva in i hamn. o RS Lä RA NN — K. M. har, enligt P. T., förliden gårdag till justitieråd utnämt och förordnat expeditionschefen vid justitiestatsexpeditionen, revisionssekreteraren m. m. C. J. Thyselius; och har K. M. förordnat revisionssekreteraren V. Cramår att vara expeditionschef vid justitiestatsexpeditionen. d i re TR TN pr — Posttidningen meddelar följande regeringsbeslut : : K. M. har tillagt pastorerne i Gellivare och Jockmocks församlingar af Hernösands stift J. Björkman och G. Westerlund en ersättning, den förre af 132: 24, den senare af 68: 16 bko, för dem derigenom tillskyndade förluster att de under innevarande år måst uppbära sin lön i penningar efter medelmarkegångspris; och har K. M. derjemte anbefalt konsistorium i Hernösand att, efter fullständig utredning af förhållandet med den närvarande aflöningen till ecklesiastikstaten i lappmarkerna, uppgöra förslag till sådan reglering af dervarande presterskaps aflöning; att densamma må utgå i penningar till belopp, som för en anständig bergning kunna anses erforderliga: — Efter det K. M. den 18 sistl. Mars medgifvit, att tills vidare och så länge förhållandena finnas dertill föranleda, en svensk prestman må af erkebiskopen årligen förordnas att vid helsobrunnen i Carlsbad besörja gudstjenstliga förrättningar för derstädes under brunnsterminerna vistande svenskar, jemte förklarande att, om de till predikantens vedergällning af brunnsgästerna påräknade bidrag något år ej skulle uppgå till 750 gulden, erkebiskopen egde derom göra anmälan hos K. M., som då ville om utbetalning af det bristande beloppet af allmänna medel förordna; så och efter det erkebiskopen anmält, hurusom under sistförflutne sommar endast 159 floriner 25 kreuzer predikanten utaf brunnsgästernas frivilliga bidrag tillgodokommit, har K. M., vid föredragning den 1 innevarande månad, tillåtit, att det bristandebeloppet, 590 floriner 35 kreuzer, må med motsvarande 738 rdr 11 sk. bko utaf statskontoret utbetalas af under händer hafvande medel till bemälde brunnspredikant, prosten och kyrkoherden m. m. mag. E. Schram. ö — Uppå rikets åren 1848 och 1849 församlade ständers hos K. M. gjorda framställning om upprättande af formulärer för att tjena konsistorierne till efterrättelse vid afgifvandet af deras räkenskaper, på det behörig enhet och öfverensstämmelse dem emellan måtte ernås, samt efter det så väl samtliga konsistorierna som statskontoret och kammarrätten blifvit hörde, har K. M. den 17 si tlidne September sådana formulärer faststält, att från och med 1858 års början tjena till efterrättelse, jemte det EK. M-, i sammanhang dermed, meddelat föreskrifter rörande afgifvandet af berörde räkenskaper m.m. —L Lr — Några närmare underrättelser rörande ångfartyget Umeås, olycksöde ha ännu icke erhållits. Platsen, der förolyckandet skett, lärer vara 7 mil från Hudiksvall. Man känner ej ännu namnen på de räddade, men vet blott att-bland dem äro restauratrisen och hennes trenne uppasserskor. l