Aftonbladet – 28 november 1856, sida 3

sig för de preussisk-schweiziska differerisefna, så länge europeiska fastlahdets stora militärmakter ej äro af olika åsigter i denna fråga. Bladet råder konungen af Preussen att undvika alla våldsamma utvägar, och rekommenderar, såsom bästa sättet att lösa frågan, en samtidigt med fångarnes lösgifvande af Preussen utfärdad afsägelseakt. Ali pascHa, som öfvertagit utrikesportföljen inom Redschid paschas nya kabinett, haråter inlemnat sin afskedsansökning: Senaste undeträttelserna om upproret i Malaga bekräfta, att det var af republikansk tendens. Luxemburgska kammarens session har på konungens befallning blifvit afslutad den 20 Nov., efter det oppositonens medlemmar aflägsnat sig och kammaren sålunda blifvit ur ståndsatt att fatta några beslut. I Pera hafva 700 hus afbrunnit den 14 November, och på det af jordbäfning nyss svår bemsökta Rhodus har en krutexplosion åter förstört en del af hufvudstaden. Slesvigska ständerförsamlingen är kallad at: sammanträda den 15 December, och mötestiden är bestämd till 2 månader. Till kommissarie är amtmannen för Gottorps och Hittens amter, kammarherre U. Holstein, utnämd. ca (Insändt.) Den 30 November. Sedan många år tillbaka har man varit var att den 6 November, den store Gustaf Adolf: dödsdag, få höra några fosterländska sånge: tppstämmas vid hjeltens grift. Huru denne hyllning åt vår störste konungs minne slagit an på folket, bar röjt sig uti det stora tiliopp af åhörare, som vid tillfället infunnit sig, och i den vördnadsfulla tystnad, hvarmed sånger afhörts. Men ha då hufvudstadens ungdom och dess särskilta föreningars sångkörer ingen sån; till minne åt en annan af dess störste söner. åt den tolfte Karl? Ur det gråa fjerran träder med hvarje dag hans hjeltegestalt allt klarare i dagen. Hans historia har begyni skrifvas, ehuru af en omild och partisk hand. ledd af förutfattade omdömen; men det senare oaktadt utvecklar sig ur den tappre kri: garens kappa med tydliga drag fältherren. statsmannen, tänkaren och framför allt den fullständigaste personliga uppenbarelse al svenskheten. Dvergalåten tystnar mot resen efterband, och den tanklöshet eller illvilja. som på konung Karls räkning skrifvit alla de misstag, alla de olyckor, hvilka framkallade: af det parti, hvars planer voro diametralt motsatta hans, och som, man säge hvad man vill, dock näppeligen var utan sin stora andel i framkallandet af. hans motgångar, och som. om det icke lät mörda honom, åtminstone på mördarevis jublade öfver bans fall, — denna tanklöshet, säga vi, börjar nu hos hvarje förnuftig och tänkande försvinna. I alla fal var han nordens ryktbaraste son, än hvilken ingen bar det svenska namnets ära kring. en häpen verld längre än han. Nästa söndag är den 188:de årsdagen af bjeltens död. och denna söndag är Adventssöndagen, hvilken således i år liksom 1718 nfaller på den 30 November. Intet tillfälle bör försummas att lifva nationalkänslan, och något mera värdigt sådant, in att på Karl XII:s dödsdag med en sång vid hans grift fira hans hågkomst. kan icke gifvas. Måhända hafva vi aldrig bättre än nu behöft erinra oss detta minne; måhända udrig konung Karls anda mera behöft omsväfva ättlingarne af hans gossar blån, än i len närmaste : framtiden. Vid rikets första mniversitet högtidlighålles gemenligen den 30 November, likaså vid flera af rikets gymnasier senom särskilta minnesfester; och hvarföre kulle icke den fosterländska sången då ljuda ;ckså i bufvudstaden, som äger äran af att i itt sköte förvara stoftet af hjeltekonungen: Vi äro öfvertygade att denna vink ej skall emnas utan afsecnde af gymnasiiungdomen ch Stockholms sångföreningar, och ärna deröre omkring 7-tiden nästa söndag infinna oss vid Karolinska grafven. Vänner af fosterlandets höga minnen. ——