Aftonbladet – 26 november 1856, sida 3

för min del icke betvifia. Den nuvarande arbets orningen inom expeditionerna grundar sig på det sldre tider vedertagnasochvännu hufvudsakligen bi behållöa bruk, att expeditiofssekröterarne, utan del aktighet i målens förberedande handläggning oci utredning, först efter deras afsörande emottaga hand lingarne jemte det justerade protokollet, för att der efter uppsävta E. K. M:ts beslut, hvaraf följer, ati expedizionschefen, med närmare kännedom om må: lens uppkomst, utveckling och sammanhang med äl dre förbållanden; måste, med afseende på allt detta ytterligare tillse, att expeditionerna innefatta hvad i historiskt eller administratift bänszende utgör beslutens verkliga och väsentliga upphof och grund, sam: att först derefter de sålunda öiversedda koncepterna tillställas kanslister och kopister för utskrifning och de fardiga expeditionernas afsändande. En sidan arbetsordning har otvifvelaktigt brister, hvilkas bibehållande, om det skulle anses innefattsdt i ett förslag till ny aflöningsstat med oförändrade tjenstebenämningar, måste, åtminstone hos mig, framkalla stora betänkligheter. Ty sedan tje.stemannen ji kopistgraden, hvars göromål, eburu för det mesta mekaniska, likväl icke skulle med trygghet kunna lemnas 1 endast för tillfället legda händer, bar genom daglig ning och med det intresse, som bör hos en bildad ung man förutsättas, inhämtat fullständig kännedom om formen för ärendenas behandling och om embetsstiien inom expeditionen, anser jag det vara af stor vigt, att han såsom kanslist, i den bästa mannaåldern, icke qvarhålles vid samma underordnade verksamhet, utan försättes i tillfälle att mera sjelfständigt och gagneligt använda den förvärfvade kunskapen och vidare förkofra densamma genom uppsättningsarbete, hvilket också enligt instruktionen den 10 Juli-1840 år kanslisterne ålagdt att, på befallning och expeditionssekreterarnes ansvar verkställa. Efter denna ytterligare utbildning och den omedelbara beröring med regeringen, som är hos protokollssekreteraren för enad med åliggandet att i de flesta fall sjelf, med ledning af muntlig föredragning och rådplägning, bringa E. K. M:ts nådiga beslut i lämplig form, bör den t:ll expeditionssekreterare slutligen befordrade embetsmannen, vid fullmogen ålder, hafva hunnit samla en-erfarenhet, som bättre kan komma staten och verket till godo, än genom den mera tidsödande än :ankeansträngande sysselsättningen att af handlingar och redan fä diga beslut sammanfatta de blifvande expeditionernas lydelse. Den expeditionssekreterarne enligt instruktionen åliggande skyldighet att ansvara för expeditionernas uppsättning skulle, i min tanke, på ett vida lämpligare sätt fullgöras derigenom, att. koncepterna, uppsatta af kanslisterna, blefve för den! granskning och kontroll, som vigten af hvarje i E. K. M:ts namn uttaladt ord påkallar, öfverlemnade sill expeditionssekreterarne, hvilkas ålder och ställ-: ning inom verket dessutom göra en dylik granskning mindre förödmjukande, om den utöfvas af dem, än öfver dem. Anordningen komme äfven att lemna dessa embetsmän mera tid öfrig, än nu, till den för-: sta och vigtigaste plikt, som instruktionen ålägger dem, nemligen att i mål, som till dem öfverlemnas, uppsätta för föredragningen erforderliga berättelser och sålunda genom ärendenas beredning äfven i väsentlig mån grundlägga de beslut, hvilkas rätta uppartniog samma embetsmän sedermera borde med ien vunna kännedomen om hvarje måls inre art unna desto säkrare öfvervaka; och den målens förlelning, som det tillkommer departementschefen att yestämma, blefve sålunda, om den följdriktigt genomördes, en inrättning af byråer eller afdelningar, vilkas chefer expeditionssekreterarne skulle vara. Med biträde af hvar sin kanslist och för öfrigt af xtra ordinarie tjeostemän tillhörde det då afdelnings;heferne att handlägga de till afdelningen enligt bestämda grunder anvisade ärendena; och det vill syas mig ofelbart, att genom en dylik permanent aryetsfördelning icke allenast en mera regelmässig förperedandebehandling af de vigtigare målen skulle innas, utan ock en mera sammanhängande historisk ännedom, äfvensom en noggrannare och fullständi;are detalj kun skapom de till hvarje afdelning höranie ärendena derstädes skulle kunna utbildas och vidnaktbållas. Ännu en vinst af arbetsfördelningen vore, utt espeditionschefen, mindre än hittills öfverhopad af ,esvärsmål och löpande ärenden, kunde lemna deparementschefen ett desto kraftigare biträde vid utaretandet af större mål, förslag till organisationer och örfattningar m. m., jemte hvad för öfrigt innefattas inder den åberopade instruktionens 2 . Men tillvägabringandet af en sålunda förändrad rganisation sf departementets expedition, hvilken e står i någon strid, utan i full öfverensstämmelse ned instruktionen af 1840, möter ej något hinder i je nuvarande tjenstebefattningarnes antal och bekaffenhet, utan kan genomföras med den personal, om nu tillhör detta verk; och jag får derföre i unJerdånighet föreslå, att personalen inom finansdeparementets expedition må vid nuvarande antal bibejållas.