Aftonbladet – 26 november 1856, sida 3

Article Image
SAMER SESSSA BER BLANDADE AMNEN. Republiken Liberia. Denna fria negerstat, hvilken år 1852 med Frankrike afslutade en traktat, som ratificerats den 14 sistlidne Oktober, är, som man vet, belägen på Guineas nordliga kust. der den utbreder sig på en omkrets af vidpass 600 kilometrer ( 1,100,000 svenska alnar). Dess hufvudstad, Morrovia, intager samma plats, der fordom den förnämsta marknadsplatsen för slafhandeln på denna del af afrikanska kusten befann sig. Det är hit som de hvita, likasom för att försona sitt brottsliga slafhällande, återfört några af Afrikas befriade barn till denna hemlighetsfulla jord, ännu nästan helt och hållet stängd för kristendomens och civilisationens ljus. För Liberias grundläggande har man att tacka ett amerikanskt kolonisationssällskap, hvars stiftare och ordförande, hr Finley, plågade besvara invändningarne emot hans associationsplaner med de orden: Jag vet att denna plan är af Gudis. I Februari 1820 äfgick från Newyork till Guineakusten det första skepp med emigranter; det var en handfull frigjorda eller flyktade negrer, utgörande omkring 25 familjer, pågra och åttio kolonister inalles, ledsagade af trenne medborgare i Förenta Staterna, en prest, en advokat och en läkare. Ibland de många hinder, mot hvilka den nya kolonien hade att kämpa, utgjördes det förnämsta af sjelfva det afrikanska barbariet hos kustens vilda stamchefer, Hvilka häruti sågo ett nytt intrång i sitt förbatliga privilegium att till slafvar sälja sina krigsfångar. Alla dessa hinder öfvervunnos emellertid af Liberia, som 1847 blef en sjelfständig stat och 1854 räknade en befolkning af 12,000 svarta eller färgade kolonister, för det mesta komna från Amerika, samt 140—150 000 infödingar, hvilkas fredliga hus nu under kristna herdars vård -höja sig der deras afgudadyrkande och mordiska förfäders Kyddor hade sin plats. Hufvudorten är nu en ganska blomstrande sjöstad med ev fästning, en fyrbåk, ett nederlagsmagasin, en liten flotta, skolor, kyrkor, tidningar, välgörenhetsinrättoingar och slutligen, i likhet med det gamla moierlandet, en konstitution, hvars 6:te paragraf tydligen tillkännager den nya koloniens anda och omfattaing. Den har följande lydelse: Då hufvudändanålet med Liberias grundliggande varit att för Afrixas spridda och förtryckta barn öppna en tillflyktsort, och att derjemte påvyttföda folken på denna i okunnighetens mörker ännu inhöljds kontinent, så erhålla inga sndra inträde i republiken i egenskap af medborgare än svarta eller färgade,. Republi sens nuvarande president är hr Josef Jenkins Roberts, en. välvillig och upplyst man. Förenta Siaerna, Eogland, Belgien, Preussen, Brasilien och, sor i sett, nu äfven Frankrike hafva efter hand frå: 1847 till 1854 erkänt republiken Liberia. Klimatet i Liberia är mycket hett, men tempereadt af regn och hafsvindar. De hvita ha likvz svårt att vänja sig vid detta klimat, och detta är aähända en lycka för den unga staten. Landet orodukter innefatta alla tropiska plantor, och de fleva af våra europeiska trädgårdsväxter finnas de: ock i öfverflöd. Ibland produkter, som kunna bl öremål för utförsel, må nämnas, utom guldmalm, son nan finner i närheten af vattendragen, socker, kaff: ch framför allt den liberiska bomullen, som redar pörjat väcka uppmärksamhet på Europas handelspla:ser. Fr närvarande utgöras Liberias exportartiklar, vilkas årliga värde uppgår till .57 millioner francs, f palmolja, kampeschetrå och avdra färgämmen. Men det är emellertid ingalunda i dessa med tiien utan tvifvelj stigande förmåner som republiker: Liberias egentliga vigt för närvarande ligger. Hvad omman der älskar att se, det är en välgörande yrbåk, vänd emot Afrikas o7 ätliga kontinent; denn: afveriets, fetichismens och menniskoätandets klassi ka jord; det är en högsint fristad, upprest på denn: sust, så länge blottstäld för barbariets fasor och änden; en hemmets härd, tänd af den kristligs särleken till. förmån för dessa från den ;stora mensiskofamiljen utstötta, arma negrer; tänd och vårdad af sjelfva dessa svartas hander, likasom för att prosestera mäktigare, än Soulouques rike hittills förmått 2mot den olycksaliga idn om deras ovilkorliga cch sbjelpliga förfall. 8 Algier, Senegal, handelsplatserna på kusten, Kap. Port Natal, Mozambique, Aden och snart äfven Suez itgöra lika många band, med hvilka Europas stater eller rättare sagdt de moderna sambällenas civilisaiion, omfattar och i sin vida krets innesluter Afrika sontinent, och synes i.begrepp att der företaga er fredlig och-bildningsbringande invasion. Och Liberis skall intaga sin egendomliga plats i detta företag. den största uppgift inom den moraliska verlden, som san göras till mål för nittonde seklets verksamhet. — Ferm : uppassning. -En fransk resande, som nyligen befann sig i Detroit i staten Michigan i Amerika, meddelar följande öfver negrernas tjenstbefattningar i denna del af Amerika: Nästan samt liga dervarande marroner, som flykta till Michigan, der .slafveriet ej är tillåtet ingå till största delen i tjenstefolkklassen. Många användas i Detroits förnämsta hoteller, der man inöfvar dem. att passa: upp vid borden efter vissa tempon, liksom rekryterna läras exercera.. När måltidstimman: kommer, posteras n neger på en bestämd plats, som han ieke lemnar och hvarifrån han medelst en ringklocka leder uppassningen. Denna är så inrättad, att en neger alitid står bakom två af bordsgästerna. Vid första klocktonen uppställs sig de svarta i en linie; vid den andra sätta de sig i rörelse till köket, der hvar och en har ett fat. Vid den tredje ringningen röra de sig med afmätta steg längs bordet, tills en fjerde vefaller dem göra halt och front mot bordet. För att byta om talrickarne användes ett korporalskap om. (em man. Den förste borttager talrickarne, den ena ;fter den andra; en annan, som tätt följer den förste spåren, framsätter i stället en ren; den tredje ger cpifven; den fjerde en gaffel; den femte en liten sked. Det märkvärdigaste är dessa negrers avtonatartade noggranhet. När den förste gör en röelse med armen för att borttaga en talrick, gör jla de andra genast samma rörelse. För öfrigt kan man ej tänka sig något mera komiskt än dessa varta, i styfva hvita halsdukar insnörda ansigten. Kostymen består för öfrigt af hvita pantalonger och wvit jacka. HANDE män 49 5 och

26 november 1856, sida 3

Thumbnail