Aftonbladet – 26 november 1856, sida 1

DOKTOR ANTONIO; EN BERÄTTELSE AF FÖRFATTAREN TILL LORENZO BENOND. Öfversättning från engelskan. ) Poerios sakförare understödjer sin klients begäran med argumenter, hämtade ur lagen. Allmänna åklagaren motsätter sig. Poerio yttrar, i det han reser sig: det är med djup smärta jag ser mig nödsakad att erinra den högt aktade domstolen derom att, då jag första gången framstälde denna anhållan, allmänna ålagaren talade för dess medgifvande. Huru kan han då nu yrka på afsläendet af samma prosizione a discarico, för hvars medgifvande han vid ett föregående tilifälle talat, yrka dess afslående nu, då dokumentets äkthet är bevisad ? Presidenten faller härvid Poerio med skärpa i talet och erinrar honom, att han icke är berättigad att klandra domstolen. Generalprokuratorn handlade i enlighet med ein plikt då han medgaf, så väl som nu, då ban afslår, ty hans: omdömen äro alltid samvetsgranna och lagenliga. Den anklagade svarar: Den hedervärde generalprokuratorn kan icke beskylla mig för osannfärdighet, då jag fraröställer ett faktum — ett faktum, som icke kan vederläggås — i det jag visar honom vera i uppenbar motsägelse Kaot 8:g sjelf. Jag är icke nog förmäten att klandra detia, handlingesätt, ty jag känner min phkt; men det kan icke förvägras mig att beklaga detsamma, ty jag känner äfven min a k Domstolen uppskjuter ö N 2 ende denna putkt. öfverläggandet angå ( Se Aftoobl. n:r 219—223, 225, 226, 228 231, 233— 244, 246—250, 252—255, 257— —274 och 276. 287-281, 263, 265, 267