Aftonbladet – 26 november 1856, sida 1

i Rom — tillåtelse att lemna Neapel. Iervolinos skymfande angifvelse blef först senare uppgräfd för att gynna poliskommissarierna, hvilka gerna vilja framstå såsom inqvisitionsdomare och fylla rättegångarne med sina gpioners hemliga angifvelser. Men det är ej min afsigt att nu vederlägga de falska beskyllningar, hvaraf denne uslings ilskefulla rapporter äro uppfylda. Jag vill blott med er tillåtelse, berr president, framställa till honom några frågor. Hvar var det jag först hade äran och lyckan göra hans bekantskap? Introducerades han hos mig af någon utaf mina vänner? Infann han sig hos mig ensam eller i sälskap ? Iervolino svarar, att han uppsökte Poerio hemma hos honom, för att hos honom anhålla om någon anställning. Han introducerades icke af någon, utan uppvaktade honom helt allena. Poerio talar ånyo: Denna person uttrycker sig tvetydigt i en punkt. Han instälde sig icke hemma hos mig, utan på mitt embetsrum; men det gör föga till saken. Han påstår att han, under den tid då jag var en af konungens ministrar, uppmanade mig att göra honom till medlem. af ett hemligt förbund. Hvilken anledning hade han att anse en utaf kungens rådgifvare såsom medlem af ett sådant? Huru vågade han till en af statens högste embetsmän framställa en begäran, hvilken kunde komrua att kosta honom dyrt ? Jervolino svarar att det var allmänt bekant att Poerio var medlem af ett hemligt förbund. Han erinrar sig vidare nu, att hans anhällan om att blifva intagen i förbundet icke egde rum emedelbarligen efter sedan ban instält sig hos Poerio, som det måbända synes af hana första berättelse, utan något senare och då Poerio icke längre var minister; säkerligen icke före den 16 Maj 1848. Men på hvad sätt kunde då Poerio, sedan