Aftonbladet – 25 november 1856, sida 2

Statsrådet Gripenstedts. motivering af den föreslagua nya lönereg: leringen. Vi meddela här nedan ett utdrag af det protokoll öfver finansärenden för den 11! sistlidne Oktober, hvilket innefattär föredraganden hr statsrådet Gripenstedts utveckling ff motiverna för den föreslagna pya löneregleringen för rikets embets-och tjenstemän, förbehållande oss att efter dess meddelande få vifoga några erinringar. Hr statsrådets yttrande till protokollet är följande: De lyckliga förhållanden, som uti rikets näringar, handel och industri under senare tider framkallat en lifligare verksamhet, större kapitaler och ett stigande allmänt välstånd, hafva, i-sammanhang dermed, genom lefnadsbehofvens alitjemt stegrade pris, åstadkommit en motsvarande, mer och mer tilltagande minskning i det relativa värdet af tjenstemäonens löner, hvilka utgå i bestämda penuingebelopp. och redan förut varit beräknade endast för den tarfligaste bergning. Under det en mängd industriella yrken erbjuda hvarje bildad man, som åt dem egnar sin verksamhet och frukter af sina förvärfvade kunskaper, en utkomst, fullt tillräcklig för äfven en större familj; under det personer med juridisk bildning och någon fallenhet för sakförarens kall öfverhopas med lönande enskilta uppdrag, som till en stor del hafva sitt ursprung just i den lifligare affärsrörelsen och deraf uppkomna rättsförvecklingar; under det en skieklig räkenskapsförare, äfven utzn de studier, som fordras för anställning i allmän tjenst, kan hos enskilta påräkna en, om icke riklig, likväl snar bergning; — under det dessa och många likartade förbållanden öppna lockande eller åtminstone ej af skräckande utsigter för dem, som i sådan riktning söka ett fält för: sin verksamhet, visar sig deremot statens tjenst i en helt annan dager för den, som, vanligen efter en lång och kostsam förberedelse, står begrepp att egna sina krafter och insigter åthvad alla tider ansetts såsom det ädlaste föremålet för jordiska sträfvanden — åt fäderneslandets försvar och gagn. Den i krigareyrket, efter fullbordade studier, inträdande ynglingen erhåller väl oftast, antingen strax eller innan kort, en lön, men så ringa, att den i allmänhet knapt betäcker utgifterna för uniformen; för bevistandet af mötena och: för andra utgifter i tjensten. Äfven framtiden lemnar blott sent och nästån undantagsvis en aflöning, tillräcklig för att em officer med hushåll skall kunna, utan enskilt förmögenhet, undvika näringsbekymmer och någorlunda uppbära det yttre anseeude, hvarpå hans samhälls; ställning ger anspråk. Den civile tjenstemannen åter mäste under de första, vanligen icke få åren arbeta för intet annat än knappa, tillfälliga arfvoden, och under tiden, för lifsuppehället, åsamka sig skuld eller öka den, som han redan för sina studier nödgats grundlägga. När han omsider, möjliger efter ett tiotal af år, tillträder en lön, som, då den bestämdes, var beräknad för en. ogift persons: tarfligaste berghning,.så måste en betydlig. del:deraf. användas vill ränteoch kapitalafbetalningar å den gamla-skulden; och först när den rätta åldern för ingåendet af äktenskap är längesedan förbi, ser han det oundgängliga vilkoret derför uppfyldt, att ega en sjelfständig utkomst. Vid de förhållanden, som jag nu endast i allmänna drag vejat vidröra, utan att fästa mig vid de sällsynta och aldrig påräkneliga undantagen af enskilt förmögenhet eller snabbare befordran på tjenstemannabanan, bör det icke väcka förundran, att allt färre inträda på en väg, som erbjuder så ringa förmåner för stunden och så föga utsigter för framtiden. Följden har också blifvit, ätt redan måöga subalternofficersplatser inom armön stå obesatta, och att ofta, vid inträffande ledighet för ordinarie tjenstemän in-. om rikets embetsverk, tillgång saknas på lämplige vikarier; att ordinarie tjenstemän; genom. förening af flera befattningar, genom handels: och industriföretag. eller genom -emottagandet af enskilta uppdrag, söka bereda sig en oumbärlig fyllnad i sina lefnadsbebof, men på samma gång äfven splittra den tid och uppmärksamhet, som borde mera odeladt egas åt hvarje allmän befattning; att en stor del af tatens tjenare, hvilka se sin bästa ålder förgå utan möjlighe: att derunder träda i äktenskap och i, den husliga kretsen vinna trefnad och vederqvickelse, söker sin skadeersättning i yttre förströelser och 4tillfälliga förbindelser, som mången gång förvärra den ekonomiska ställningen och jemväl undergräfva det sedliga värdet; slutligen, att mången embetsoch sjensteman, som under andra förhållanden skulle hafra varit en prydnad för sitt stånd, nu, tärd af oro u bekymmer, hvilka han icke kan förjaga och ora blyges att yppa, förlorar den spänstiga ln mera dras för de trägna plikternas utöfning ll detta till för en högre duglighets förvärfvande, för samhäls skada, icke blott: för den: enskilte, WANA a och et, hvars. angelägenheter botas me 4-AC) mån, som dess orgahvars anseende lider i samma Mål ga aer nedsättas i värde. viket jag nu ikorthet, ön; t betryck, b l dad Jag vågar rö utan all öfverdrift sökt framställa, och som visserligen ej varit mindre verkligt lerföre att det länge blifvit buret-med tystnad, uppöges icke af det företräde, sont. den yttre samhällställniogen förlänar åt statens tjenare; och -rangen in den någonsin varit on borgen för borkaligt Nu