Aftonbladet – 25 november 1856, sida 1

VV MV VV KM gad. Poerio omtalade äfven för honom, vid ett annat tillfälle, att förbundsbröderna skulle erhålla medaljer, för att på dessa igenkänna hvarandra, att en stor mängd dylika vore under arbete, och att han, Iervolino, skulle erhålla ett stort antal att utdela bland sina kamrater. Settembrini underrättade honom om att en resning snart skulle ega rum; att Garibaldi väntades, och frågade honom huru många kamrater han kunde räkna på och buru många musköter han kunde framlägga. Då Iervolino svarade, att han hade trettio kamrater, på hvilka han kunde lita, och fem eller sex musköter att erbjuda, visade Settembrini stor belåtenbet. Detta var naturligtvis endast skryt och sades af Iervolino endast för att tillocka sig förbundsbrödernas förtroende, ty långt ifrån att söka samla folk att strida mot kungen, hade han längesedan ångrat att han någonsin uppträdt bland hans majestäts fiender, och brukade, sedan tvenne månader tillbaka, inlemna berättelser till polisen, till hvilken han äfven lemnat fyra upproriska proklamationer, som han af Settembrini emottagit några dagar före dennes häktande. . Han erinrar sig ingenting vidare. Presidenten uppmanar honom att draga si till minnes sin skriftliga angifyelse, oc uppmanar honom att berätta sanningen hel och hållen. Iervolino förklarar, att han omtalat allt som han erinrar sig, men att han är beredd att bestyrka allt hvad han skrifvit, emedan det icke innehåller annat än sanning, Han kan icke säga huru eden lydde eller hurydana de tecken voro, 2om man lärt honom, ty ban har glömt båda delarne. Han erinrar sig endast, att dessa tecken understundom förändrades. Han lärde sig dem alltid af Settembrini, hvilken ständigt uppmanade honom att blanda sig ibland personer af de lägre folkklasserna (popolani), tillhörande förbun