Aftonbladet – 22 november 1856, sida 2

249 öch 251-af strafflagen, och erintar domstolen derom, att ett vittne, kalladt att inställa sig, måste afgifva sin muntliga berättelse utan biträde af-sin-skriftliga,: att hvarje tilläggande, återtagande; eller modifierande af hans första: framställning måste föras till protokollet, och att--presidenten, först sedan detta blifvit gjordt, kan:hänvisa honom — om Ppresidenten: så för godt finner — till hans skriftliga berättelse.; Allmänna åklagaren tillbakavisar dessa anmärkningar såsom obefogade. Domstolsledamöterna å in i ett sidorum och återinträdå, efter en timmas förlopp, med ett betänkande, hvilket, medgifvande att alla de tillägg, återtaganden och modifikationer, som göras af ett vittne, böra med noggrannhet föras till protokollet, tillika tillerkänner presidenten: allenav rättighet att bestämma öfver tillämpningen: häraf. : De anmärkningar, som blifvit gjorda af Poerio och Cocozza lemnas således af doms stolen utan afseende. Härefter återtages förhöret. med. vittnet Bocchino; hans skrifiliga berättelse uppläses för honom; och ban upprepar och bestyrker densamma, mening efter mening. Malacorne — äfven soldat vid lifgardet — uppträderssåsom vittne mot tvenne af de anklagade, Cocozza och Brancaccio..: -Cocozza förklafar, i-det han teser sig, att han aldrig i sitt! lif sett vittnet, och önskar att vittnet måste betrakta horom och bevisaratt ban igenkänner honom (Cocozza). Presidenten Navarro ger vittnet tecken att vända sig orm och frå7ar honom; huruvida: den af de anklagade; som nu står, är Cocozza eller ej. Vittnet väns der sig om, pekar på Cocozza och utropar: Denne är mannen by Brancåccio fördrar äfven att vittnet skall bevisa hans identitet, men iaktaer den försigtigheten att! förblifva sittånde. Cocozzas sakförare-citerar paragraferna 248, avarro befaller, innan han lemnar sitt sam.