Aftonbladet – 22 november 1856, sida 2

tycke till denna begäran, Brancacoio att stiga upp: Denne anmärker härvid, att om han stiger upp, så är det icke ringaste tvifvel underastadt att vittnet skall utvälja just honom bland de anklagade. Navarro svarar, att itgen kam tillåtas att oförblifva sittande under det att han talar inför rätten; och att han således icke kansamtycka till fångeng begäran, så vida icke denne stiger upp. Coleanero, en tredje lifgardist, förklarar att han tillbringat en hel dag i sällskap med Colombo, en af de anklagade. Mazza, äfven en af fångarne, reser sig och. anhåller å Colombos vägnar, hvilken: förblifver sittande,, att vittnet må peka på den ef de anklagade, som är. Colombo. Presidenten svarar, att det icke tillkommer Mazza att föra Colombos talan, och att den sistnämde, i fall han har någon begäran att fraroställa, sjelf måste resa sig och framställa den. Mszza invändör, att om Colombo, hvilken vittnet bland de anklagade skall utvälja, stiger upp, så kan vittnet ioke vara i någon villrådighet om hvilken som är Colombo. Colombos sakförare fordrar, å sin klients vägnar, att konfrontation må egå rum utan att Colombo stiger upp: Generalprokuratorn förklarar, att som vittnet uppgifvit den anklagådesså väl kristningsnamn som tillnamn, det vill täga Salvatore Colombo; kän denna begäran icke: bifallas, emedan; enligt lagen konfrontation endast må ega rum 1 de fall då persönen på mindre bestämdt sätt är antydd. erio anmärker, att ett motsatt system blifvit följdt idagenisförut, dåett vittne betecknat Francisco Cooozza med detines så väl kristningsnama som tillnanin, och presidenten det oaktadt sarotyckt till konfrontation. Domstolsledamöterna aflägsna sig och safslå, ätter en timmas rädplägning, den begäran, som blifvit framstäld af Colombos sakförare.