Aftonbladet – 22 november 1856, sida 1

UU — LV HA nn I under, och skref ett bref, i hvilket han gjorde angifvelser emot några af sina medanklagade — skref det på uppmaning af ransakningsdomaren, under kommissariens ögon. Han återtager au allt hvad han skrifvit i detta bref. Hans samvete lugnas ej ens af detta öppet tillkännagifna återtagande. Han önskar att i närvaro af domrarne och allmänheten få anhålla om förlätelse af sina dyra vänner, p.kande på. de andra anklagade. Hans röst darrar af en rörelse, som gör ett mäktigt intryck på alla närvarande. Så mycket beträffande det ärliga och menskliga sätt, hvarpå fångar, anklagade för politiska förbrytelser, behandlades före rättegångens början. Nu gå vi att framlägga ett enda exempel af det menskliga bemötande de rönte under denna rättegång. Domstolen har åter begynt sina sessioner, hvilka i fjorton dagar varit afbrutna, i anledning af en af de anklagades, Leipnecher, f. d. kapten i armän, allvarsamma sjukdom. Presidenten Navarro hade, otålig att få fortsätta rättegången, tidigt samma dag på morgonen, den 17 Juni, kallat till sig de sju läkare, hvilka besökte Leipnecher, och gifvit dem tillkänna att regeringen beslutat, det rättegången skulle utan vidare uppskof fortsättas, Det enda han af dem begärde var besvarandet af en enda fråga: — Kunde Leipnecher utan omedelbar fara för lifvet föras inför domstolen? Efter att ha framstammat några anmärkningar, svarade doktorerna att Leipnecher icke hade feber, och att han, ehuru han lede af nervös retlighet, möjligen kunde öfverveara sessionen, om hen i en bärstol blefve buren til domsalen och med varsamhetbehandlades under det att han befunne sig der, Presidenten istager sin plats i a och vid ett af honom gifvet tecken inbäres en bärstol, omringad af gensdarmer; fångbe