Aftonbladet – 21 november 1856, sida 2

denhet blef allt djupare, då några rader från en okänd hand plötsligen förvandlade denna sorgbundenhet till outsäglig fröjd. En biljett hade blifvitlemnad vid lady Clevertons port, hvilken var af följande lydelse: Er vän lefver, men som fånge. Om ni har någon Person, på hvars trohet ni är säker, — märk att jag säger säker, — så sänd den till mig till vinnande af närmare upplysningar. Han skall finna mig i öfvermorgon i skymningen vid romerska stadsporten, vid skansen Capo di Chino. Låt honom hålla en hvit näsduk i sin hand. Icke ens den luft ni andas får misstänka, att det är någon kommunikation emellan er och mig. Det är endast genom iakttagande af denna försigtighet ni möjligen kan vara er vän till någon nytta i framtiden. Hvarje steg och handling af mig bavakas af polisen la : Han lefde! — O, Gud vare lofvad, han lefde! Hvad betydde det.att han var fången? — han lefde! Hon skulle spränga upp hans fängelsedörrar, — hon -hade mäktiga och inflytelssrika vänner, — hon skulle skrifva till England, — ministrarne der skulle göra något för lord Clevertons enka, — hon ulle bedja och bönfalla så att ingen kunde ha hjerta att neka henne; hennes far hade äfven inflytelserika. vänner, han skulle förmå engelska regeriogen att blanda sig i saken. Ja, bon skulle finna utväg att tycka Antonio ur tyrannens händer! — O, arma, varmhjertade Luoy!. Hennes trogne bundsförvandtyattachen, gick på hennes begäran till mötesplatsen och fann der före sig en äldre herre, hvilken stt börja med berättade honom hvad han redan Visste, att en trupp soldater bakifrån öfverraskat och satt emellan tvenne aldar dem barrikad, vid hvilken Åntonio varit sysselsatt med de sårade. Den okände omtalade vidare huru soldaterna ieke gifvit pardom, eeh huru Ante