Aftonbladet – 21 november 1856, sida 2

RER RETT se mmm hoppades att i fältskären eller bigtfadren finna en person nog kristlig att öfverföra ett bud till henne, för hvars skull han glömde all oro för egen del. Detta stränga afskiljande från meddelande med någon mensklig varelse, med undantag af fångvaktaren, fr icke endast föratt förtaga fångarne varje tillfälle tillflykt, utan i den afsigt, hvilken i många fall uppnäddes, att försvaga deras själsförmögenheter och deras förmåga att göra motstånd. Men Antonios sinnesjemhet öfvergaf honom aldrig; och hans sår helades snart, utan annat läkemedel än kallt vatten. Sex veckor efter sin förflyttning till kastellet blef fången föra inför en ransakningsdomare för att förhöras, Här, som alltid, i första rummet erinrande sig Lucy, tog han sin tillflykt till den. fintligheten, att med bestämdhet vägra att besvara någon frå ga, så vida han icke erhölle tillåtelse att tala med en advokat, Striden mellan domare och fånge varade i fyra månader, men slutligen segrade Antonio. En advokat envisades honom — samma person, hvilken skrifvit det anonyma brefvet till lady Cleverton och som nu meddelade attachn dessa detaljer. Antonio hade haft lyckan med sig, ty denne advokat, ehuru lättskrämd af naturen och ännu mer blifven så genom de oroliga tiderna, var likväl en hederlig, ädelsinnad man och med nog upphöjd åsigt af sin embetsplikt att låta en klients intresse och säkerbet gå framför hvarje personlig betänklighet. I enlighet med den öfverenskommelse attachen och lady Cleverton träffat, hänsyftade den förre. på möjligheten att erhålla diplomatiskt understöd från utlandet, och antydde äfven att ingen penningsumma skulle anses för stor, om fängens befriande kunde tillvägabringas. ik Äkta er väl att försöka något dylikt,