Aftonbladet – 20 november 1856, sida 3

5 egentliga konsthistorien och ye cnskapshistc rien. Konsthistorieri i egentlig mening P9 var alla företeelser efter reglorna för det sk.. och tillägger dem endast ett värde i den mår de öfverensstämma med dessa. Kulturbis:o rien åter måste ofta med stort deltagande fäst: sig vid hvad konsthistorien måste betrakta så som värdelöst och löjligt, så framt det nera ligen innebär ett uttryck af folkmedvetande på någon viss utvecklingsgrad. Den politi ska historien måste bekämpa sagan såsom dik Joch osanning; kulturhistorien upptager med kärlek den sålunda förskjutna och finner oftz i henne ett betydelsefullt uttryck af folk. känslan, någonting som långt mera bidrager till en verklig kännedom om folkets art och lynne, än en eller annan förlorad drabbning. På samma sätt kunna äfven sjelfva yttringarne fal vidskepelse och öfvertro, huru fördömligs de än äro från vetenskaplig synpunkt, vara af stort intresse för den kulturhistoriska forskningen. Denna kulturhistoriska forskning, som icke nöjer sig med godtyckligt uppgjorda och ji iuften sväfvande resonnemanger och betraktelser, utan sträfvar att genom uppdagande a! sakförhällanden af alla slag kunna framställa summan af folkandans alla Jifsyttringar, är. såsom vi förut antydt, i det hela ganska ny. och den tager i anspråk mångas samarbete, ja ett visst historiskt intresse hos nationen, för att kunna bringa nägra större resultater. Vi ha redan vid flera tillfällen antydt vigten af att för detta ändamål bilda historiska föreningar i de särskilta landskapen efter det föredöme man i detta fall kan hämta från Tyskland. Det gläder oss att kunna omnämna, att en början äfven i vårt land blifvit härutinnan gjord genom stiftande af en dylik förening ji Nerike. Närmaste föranledningen härtill gafs genom ett af G. Djurklou sistlidne sommar vid en sammankomst af Nerikes prestoch lärareförening hållet föredrag, som nyligen af trycket utkommit under den titel, som ofvanföre finnes citerad. Detta föredrag fästade hufvudsakligen uppmärksamheten på den praktiska vigten af den fosterländska historiska språkforskningen och på betydelsen af landskapsmålen, såsom i många fall en källa till skriftspråkets renande och naturenliga utveckling, och framkastade ett förslag om bildandet af en förening för undersökning af nerkiska folkspråket, så att ledamöterna skulle vid hvarje års slut till ett granskningsutskott insända den skörd af dialektord och egna talesätt de insamlat. En förening har, såsom nyss är antydt, nu bildat sig, men med mycket vidsträcktare syfte. Enligt de stadgar, som den 1 sistlidne Oktober antogos af Föreningen till samlande och ordnande af Nerikes folkspråk och fornminnen, skola föreningens arbeten och samlingar omfatta: 1) Folkspråket, genom ordlistor, språkanmärkningar, sägner affattade i folkspråket. 2) Foiklifvet: sedvänjor och bruk, sagor och sägner o. s. v. 3) Folksånger, vallvisor, folklekar. 4) Fornlemningar från hedniska tiden och medeltiden. 5) Fornsaker: vapen och redskap samt minnesmärken at medeltidens konst och 6) gamla handlingar. För de bästa och innehållsrikaste bidrag utdelas årliga prisbelöningar, äfvensom föreningens pekuniera besparingar kunna till reseunderstöd användas. Föreningens samlingar skola tjena till att alltmera utvidga och fullständiggöra det vid Uarolinska läroverket i Örebro bildadeArchivum INericiense. Föreningens n. v. ordförande är doktor G. W. Gumeelius. Det länder till ganska stor heder för Nerike, ett landskap som på senaste tiden företett en så rask utveckling på det materiella området, att ha gifvit föredömet af ett dylikt företag i den fosterländska forskningens intresse; och vi hoppas, att exemplet snart skall följas inom flera andra landskaper. Atskilliga redan bestående sällskaper t. ex. kongl. vetenskapsoch vitterhetssamhället i Göteborg, som år efter annat förzäfves utskrifver täflingar i vitterhet och allmänt vetenskapliga ämnen, skulle erhålla ett nytt lif och en långt större betydelse om de riktade sin verksamhet åt detta håll. En viss decentralisation är nödvändig, om någonting i stort skall uppnås på den fosterländska forskningens område; vid sidan af de gemensamma samlingarne och institutionerna i hufvudstaden skola de särskilta landskapsarkiverna bli af det största intresse. Flerstädes ha hitintills enskilta personer egnat iycken möda och omsorg åt åvägabringande af dylika samlingar för en särskilt ort, t. ex. den rikhaltiga Gestrinska samlingen rörande Gestrikland uti Gefle (gjord ef apologisten S. Gestrin, t 1815), men det är endast genom mångas samarbete och genom uppväckande af ett allmännare intresse för saken, som större re. sultater i den vägen kunna uppnås. ff NORGE. A 1 I oo Il. LT I 0 2:11 IA TTO RT