Aftonbladet – 20 november 1856, sida 1

ter — och doktorn varseblef personer, hvilka gingo från grupp till grupp och tilltalade dem bviskande. Det var uppenbart, att uppviglare. (uppeggade . af Kvilken 2) voro i verksamhet. Oaktadt de dystra aningar, af hvilka hans hjerta var uppfyldt, närmade Antonio sig Lucy med sin vanliga lugna och milda uppsyn, och försäkrade henne, till svar på hennes ifriga frågor, att all anledning till oro vore försvunnen, och att allt ginge så bra som man kunde önska. Och nu, sade Antonio småleende, . skola vi lägga politiken åsido; jag är genomtrött på detta ämne. Låtom oss tala om fordna tider — om vårt fridfulla,. grönskande Bordighera. . Jag önskar jag vore der ännu, jag var så lycklig der. : Och så var jag äfven, svarade Lucy, djupt rodnande. Jag måste omtala för -er, fortfor hon efter någon tvekan, att Jag aldrig uppgifvit tanken på att bygga mig en-iten vacker villa i en af de fridfulla dalarne, och slå mig ner der. Qvinnan kan nu verkliggöra flickans infall. Hvad säger ni om denna plan? En ganeka god ide, sade Antonio ; men är ni säker att ni icke skall.tröttna vid ett stilla, indraget lif; att ni icke en dag kommer att. sakna edra eleganta bekantskaper, rangens och rikedomens fördelar, lockelserna af Fondo, höfvet —?) PJAT bryr mig i bröt fe Bå är SS a och fa at äro hos Mig., Autor: SRP2 Oe DE kö vg ontönio började stryka ett stagg, som endast fans i inbillningen, reste gig derefter lötsligen och ick 4 LS 1 fram och tillbaka I rummet, nn Nere slag Vi skola strax tala om det ; är återvändande och lugnt Fr ng sade han bredvid henne. Mins ni denaa das 3 plets år sedan? — Bör 8; Skulle jag ej det? Jag erinrar mig den