a —— om R NE han stundom vid bunden i fabeln, hv lken gick miste om köttstycket, derigenom att han sprang efter skuggan deraf. Se, sade han, konstitutionen har icke ännu blifvit tillämpad, och redan fordrar man med högljudd röst dess utvidgande; ett parlament existerar ännu icke annat än på papperet, och man skriker af alla krafter mot öfverhuset. Man fordrar, att konungen skall sända en krigsstyrka till Lom bardiet, för att förena sig med den piewontesiska, och man antyder i alla de tidningar, som utgifvas af detta parti, att ban i hjertat är österrikare. Hvem betviflar väl detta? Men hvertill gagnar det att säga det? Är det väl sannolikt att man, genom att förebrå honom att han är österrikiskt sinnad, kan göra honom till italiensk patriot ? Det var just till detta mål, att förmå Ferdinand till verksamt deltagande i: sjelfständighetskriget, som den nya ministåren r:ktade alla sina bemödanden. Det vari hopp att i någon mån kunna medverka till. ernåendet af detta önskvärda mål, som Antonio ännu qvardröjde i Neapel. Utom befrämjandet af Italiens sjelfständighet, så dyrbar för doktorns hjerta, stulle en annan och icke mindre dyrbar förmån vinnas genom detta steg — den, att fientligheter emellan Neapel och Sicil:en för närvarande gjordes omöjliga. . Tiden, — denne mäktige fredsstiftare, — skulle hela mänga sår, lugna upprörda känslor och bereda väg för en framtida ärofull förlikning. Konungens motvilja för att skilja sig vid ens en ringa del krigsmakten var ytterlig. Men den allmänna sinnesstämningen ihufvudstaden beträffande denna sak var så!oemotståndlig, ministrarne förestälde med så stort allvar omöjligheten af att kunna uträtta något, så framt man ej i någön mån fogade sig efter denna sinnesstämning, att konungen. slulitgen gaf med sig. En krigsstyrka, bestående