Aftonbladet – 19 november 1856, sida 1

STOCKHOLE, den 19 Nov. Vi meddela i dag den för Kongl. Maj:ts flotta föreslagna lönereglering. För att vara uppriktiga, anse vi denna del sf den kongl. propositionen vara uppgjord, om vi så få säga, med mera modesti än flera bland de öfriga löneförhöjningsförslagen. — Hr sjöministerns blyggamhet har till och med gått så långt, at: han icke vågat yrka konungens bifall till det förslag till reglering af flotians befäl, som Piniscern likväl sjelf framställt såson i hans tanka nyttigt och ändamålsenligt, utan åtnöjt sig med att föreslå ett annat, som bibehåller sillt in statu quo, med undantag endast för lönebeloppen. Utan att nu inlåta oss i något bedömande af den organisation, eller rättare sagdt, det förändrade förhållande i afseende på petsonis len inom de olika graderna, som departementschefen förklarat sig ace såsom ändamålsenligast, ehuru han icke nu velat yrka dess antagande, kunna vi icke annat än bhärvid ånyo påminna om den länge yrkade, men ännu alitid -f de styrande inom sjöförsvaret förbisedda angelägenheten, att flottans befäl, d.t må nu vara större eller mindre, måtte inielas i tvenne särskilta kårer, så att den så kallade stora flottan å ena sidan och skärsårdsflottan å den andra erhålla bvårdera sin bestämda officerskår. Det är sorgligt bekant, buru det för vårt lands försvar så utomordentligt vigtiga skärgåidsvapnet blifvit tilbakasktt och försummadt, allt sedan dess egenskap att våra armens fotts upphörde och de båda förut skilda officerskårerna förenades ull en. Den varkande erfarenhet, som härunder vunnits, då Han sett huru detta företrädesvis fosterländska vapen sllt sedermera blifvit vasvårdadt, under det styrelsen deremot oupphörligen äflats att meddit en linieflotta fa tilifredsställa en fåfänga, hvars fullföljade måste förtära alla Våra tillgångar, bör vara en väckelse. för rikets ständer att icke låta tillfället af en ny lönereglering för flottan gå sig ur händerna, utan att ådervid fösta sådana vilkor, som betrygga det mnationella vapnets vidmaktbållande och förbät!rande i enlighet med den nyare tidens uppfinningar. Såsom ett af de verksammaste medlen för befordrandet af detta ändamål anse v:, jemte anvisandet af bestämda anslsg till naterielen och öfningarne för det ena och andra vapnet hvartdera för sig, en sådän förlelning at fi ttans officerskår, som gifver åt skärgårdsvapnet ett särskilt befäl, likasom det äfven borde hafva sitt säskilta manskap och sin egen stat, för åt icke fortfarande förtryckas af den allt uppslukande och af de maktegande företrädesvis omhuldade stora flottan. s En sådan snordning, redan länge af behofvet påkallad, har blifvit det mer och mer i samma mån antalet af de flottans officerare, som uppfostrats vid skärgårdsvapnet, delat dess ära samt med lif och själ omfattat dess bes stånd och utveckling, mer och mer glesnat, under det samtidigt dermed ett inflytande på ledningen af flottans angelägenheter småningom gjort sig gällande, som under sitt ensidiga och oförståndiga sträfvande att, med förbiseende af hvad landets krafter förmå, vilja göra Sverge til! en sjömakt i egentlig mening, synes snart sagdt med fientlighet betrakta bvarje bemödatde att upprätthålla det anspråkslösare och mindre kosteanima vapnets betydelse för virt lånds förövar. Detta inkonstitutionella si oinflytande, hvars övermod på den senare tiden segrate tilljen-tähkligare gad än någonsin förut, har under en svag och eftergifvande Gepartementschef förstått att på sidan både om grundlag och krigsartiklar tillskansa sig en makt, för bvilken det är hög tid att sätta tillbörliga