Aftonbladet – 18 november 1856, sida 3

geringens (i Neapel) uppförande eller karak ter, som förtjenar deras förtroeride. Denna oförklarliga tystnad angående armen — den egentliga utgångspunkten för undernandlingarne— betraktades af största delen af sicilianarne som ett dystert omen och utplåade alla de goda verkningar, som de ofvannämda-eftergifterna skulle kunnat frambringa. Det rådande misstroendet mot den neapolitanska styrelsen var i sjelfva verket så stört, att enda möjligheten att lugna de oroade ginrena var återkallandet af en armå, hvilken ji rettiotre år bållit Sicilien i slafveri, och mot ivilken Messina ännu kämpade. Allmänna sinnesstämningen visade sig så motvillig mot vilkoren af den 7 Mars, ätt generalkomiten förklarade dem soantagliga, på grund deraf, att de voro stridande mot statsförfattningen af 1812 Lord Minto yrkade då att komiten skulle sjelf föreslå vilkor, hvilket den äfven gjorde, men Neapels: styrelse: anförde omöjligheten ätt öfverlägga om de föreslagna vilKoren, annät än tillsammans med neapolitanska parlamentet, hvilket icke ännu bade sammanträdt. Dagen före den, då lagstiftande makten i Sicilien skulle sammanträda; ankom BN protest från konungen, hvilken anklagade sicilianarne för att vara vållande. till nya.oro. ligbeter i Italien, och sätta på spel.det gemen. samma fäderneslandets oberoende och ärofulla framtido. Denna protest förklarade på förhand alla åtgärder, som kunde komma att tagas:i Sicilien, af noll och inte värde. Ingenting annat återstod för de tvenne rikena än att försöka v:penlyckan. Den fasansfulla utsigten till ett brodermördande krig -uppfylde många .hjertan ;å ömse sidor med fasa och bedröfvelse. Hurul utropade vår vän doktorn, vär det möjligt att det finnes. tvenne .ädelsinnade ita. lienska stater, hvilka, under det att detigamla