Aftonbladet – 18 november 1856, sida 3

Hörskriet Puori il barbaro återljuder genom halfön, under det att krig, med Österrike blifvit oundvikligt genom Milanos hjeltemodiga resning — anstränga sina yttersta krafter, icke mot den gemensamma fienden, utan mot hvarändra? Fans intet medel att afvända denna den förfärligaste af alia olyckor? Måhända fans ett sådant, Det-giok icke an att sätta sig ned och förtvifla. Om neäpölitariska Htyrelsen kunde förmås att ingå på detta..enda vilkor, att ingen srmå annat än en siciliansk fånge förläggas inom fästnirgarne på ön, eå skulle utan tvifvel förlikningsförslaget af den 7 Mars blifva antaget, och fred återstäld fmellan de båda rikenå. Detta var Antoniosfasta öfvertygelse, så väl som många af hans vänners af det moderata partiet, tillsammans med hvilka han öfverlade om denna punkt, De beslöto följaktligen att göra ett bebjertadtiför: sök att tillvägabringa detta högst önskvärda resultat. Antonio uppsatte en skrifvelse; i Hvilken han på särdeles öfvertygande sätt framstälde de skäl, hvilka: borde förmå neåpolitanska styrelsen att gifva efter. i frågan ,rörande armen, och med vidlyftighet utvecklade de fördelar, soni otvifvelaktigt skulle tillfalla den gemensamma saken, af konungen sjelfåberopade i hans protest, genom jen förnyad förlikning emellan Neapel och Siciliens Denna skrifvelse uppläste han för sina vänner, med hvilkas fulikomliga approbation den afsändek till Neapel. Den öfverlemnades till en af ministrarne. till bvilken Antonio stod i vänskapligt förhållande, till följd åfen dem emellan for längre tid tillbaka länge förd vigtig brefvexling. Några dagar derefter ankom till svar en Kört skrifvelse, hvilken var af följande innehåll: Kunde författaren af skrifvelsen infinna sig i Nespelioch viva voce vidhålla de argumenter-han så beundransvärdt framstält paps