heten af majestätet, eller en obestämd farhåga att förefalla förändrad mot fordom; . Lucy visste det Knäpt sjelf. Rörelsen hade varit Bagar ae oemotståndlig, och hennes själs skakning var alltför stor för att tillåta henne att analysera de hemliga driffjädrarne till denna handling. . En half timma förgick, under loppet af hvilken Lucys ögon mer än en gång riktades mbt den dörr, genom. hvilken hon sett kungen och doktor Antonio försvinna. Mer än en gång hade inträdandet af några dussin högvexta, mustacherade, svartlockiga herrär, gefidm denna samma dörr, kommit hennes hjerta ätt klappa häftigt och starkt, -Här kommer Kan slutligen — icke brådskande, men med sida vanliga långa jemna steg, lika vänlig och anbpråkslös nu i denna lysande samling som fordom, då han, en obetydlig provinsdoktor, gick omkring på sjäkbesök hos siha ahspråkslöga patienter i Bordighera. Här kommer han, öch styr, medstrålande ögöt, sina steg råkt fråm till Lucy. Ni här!s utropade han i det hon lade sin liHa hånd i bans. Hvilken oförmodad glädje! Hvem skulle väl för åtta år sedan kunnat drömma om att vi skulle åter se hvarandra i Neapel, och på höfvet till på köpet? SJa, hvem hade väl kunnat drömnma derom! var det enda Lucy kunde säga, Hennes själ var. bänryckt af tjusningen att ännu en! gång återhöra den kära välbekanta rösten. bHur står det till med: er, och hur befinner sig min gode vän, sir John? frågade Antonio, efter en :kort. paus: bPappa var, då jag lömnade Engländ, sängliggändeaf en svår giktattack. Han kommer snart efter hit. Å propos, jag bar ett bref från honom till er, som han lemnade mig i förmodan att jag skulle träffa eri Bordighera. Ni skall få det i morgon bittida.