näs af knapt 2 mils breda och af sådan beskaffenhet, att halfön lätt kan göras otillgänglig. Från denna station, som i många hänseenden vida öfverträffar stationerna vid Sveaborg och Kronstadt, kunde en stor sjömakt 3 ena sidan hålla i schack Englands besittningar i Nordamerika samt Förenta Staterna och på den andra sidan skeppsfarten i de nordliga hafven och vägen till Archangel, medan hafvet rundtomkring ön företer en rikedöm på fisk, som också hitloekat alla nationer och särskilt fransmännen, som hvarje år ha 4 till 500 fartyg med omkring 4000 sjömän i dessa farvatten och derförc äfven ständigt ha ett par krigsskepp stationerade der. Denna Islands betydelse, hvarpå man först under de senaste åren gifvit akt, är ingen hemlighet för England, och man kan derföre vara öfvertygad att det noga skall vaka öfver att ön icke måtte komma i Frankrikes eHer någon annan större sjömakts besittning. Augsburger Allgemeine Zeitung bar nyligen bragt å bane Islands statsrättsliga förhållanden och med den vanliga förbittringen mot Danmar: framstält. saken så som vore Island djupt förfördeladt af Danmark. Vid sidan af denna hätska framställning är det intressant att erinre sig, att det egentliga konungariket Danmark, under hvilket Island lyder. 1853 —56 har haft en inkomst. af Island af 29.598 rdr och er utgift af 49.630 rdr; det har sålunda--mås: tillskjuta 20.132 rdr. Isländ lemnar intet bi drag till civillistan, armen, flottan; hvarken med penningar eller manskap, eller i allmänhet till de gemensamma angelägenbeterna. Man Koppas emellertid i Danmark, att förbållandet framdeles skall bli bättre, och att Islands bjelpkällor skola utveckla sig unde; inflytande af fribeten och sedan de tryckand: taonopolier, som förut hämmät utvecklingen af handel och industri på ön, nyligen blitvi öpphäfda. I alla händelser är denna ö af så stör betydelse för Danmarks och för hela nordetis historia och kutur, att man gerna finner sig i några uppoffringar, och ati danska folket icke har den ringaste lustatt uppgifva denna ö åt hvilka makt som helst. Årets markegångssättningar För Jemtlands län: Råg 20 rdr, korn 12 rdr, ärter 30 rdr, hafra 12 rdr, blandsäd 12 rdr, och för Herjeådalen råg 6 rdr, korn 4: 50; hafra-12 -rdr,-blandsäd-8: 25. Medelmarkegånsaris för åren 1847— 1856: för Jemtland råg 13:55, korn 9: 89, ärter 12: 92, och för Herjeådalen råg 11: 41, korn 8:57, allt riksmynt. För Westernorrlands län: En tudna råg 14 rdr, korn 12: 32, ärter 13: 16, hafra 7: 16. Medelmarkegånogspris för de tio åren 1847-1856: En tunna råg 10: 20, 10, korn 8: 5, 2., ärter 9:32, 10, hafra 4: 39; 7. För Norrbottens län: I tusna korn 16 rdr; 1 tunna råg 16: 32; 1 tama malt 16 fdr; 1 tuhna ärter 20 rdr; 1 tunna salt dt-kRNiHge 12. 12. I ISK höttra KAR 1 RAI AK KIA