Aftonbladet – 17 november 1856, sida 1

gande här och hvar på svenska jorden. Jag har nemligen, märkvärdigt nog, gjort erfarenheten, att penningar ibland ta slut, och jag tycker, att till lustresor ett par städer emellan äro jernvägarne verkligen för dyra, Må man derföre koncentrera de krafter i penningar och armar, man eger, på en eller två jernvägar — hver för sig ostridigt ett stort, ett högvigtigt ändamål, hvar för sig ärorikt för en blott behållen aation att genomföra — och icke störta sig in på den väg af kriser och ekonomiska äfventyr, hvartill jernvägsraseriet i andra länder varit upphofvet. För min del medger jag gerna, att min debetsedel på 44 sk. bko för nästa år må uppgå till 1 riksdaler, endast jag framdeles slipper den fördömda skjutskärran och väntningen på gästgifvaregårdarne, då jag om somrarne reser ner till mor min, för att hvila mig från en extraordinaries tunga mödor i Stockholm och rädda mig undan skrifvar-darrningen,, som jag, himlen vare lof! aldrig erfarit, utom då jag skref mitt första kärleksbref. I år ha vi, som du känner, undsluppit den utifrån importerade koleran. Mea man har deremot inomlands funnit på ett alldeles nytt sätt att väcka den till lif — genom trupptransporter eller rättare inpackning .af trupper i mellanrummen mellan annan däöckslast om bord på alltför trånga ångfartyg, hvilka, ehuru de bära ettstort kemiskt namn, ej förmå itvidga sig under inflytelsen äfven af en till fvermått dunstfyld atmosfer. Experimentet ckades emellertid fullkomligt; tvenne båtsn föllo ofter för den sålunda improviserade koleran och följdes snart af åtskilliga anhörige, som under sjukdomen räckt dem en hjelpsam och vårdande hand. Men ej nog härmed — farsoten har spridt sig på bygden, och flera dödsfall ha inträffat under vanliga kolera