Aftonbladet – 17 november 1856, sida 1

——— VA herren endast handlat för minuten, utan några resultater för framtiden. Men jag, min hedersbroder, har för mycket förtroende för godt, praktiskt engelskt förstånd, för ädla, om ock stolta engelska hjertan, att tro dem i stånd att nedlåta sig till en dylik småfyndig charade en action,, Emellertid finnas likväl de, som påstå, att den engelska tidningen, som Napoleon, efter berättelse, öfverlemnade till sin omgifning med tillägget: J sen nu sjelfva, mina herrar!s var ingenannan, än den journal, hvilken först meddelade publiken underrättelse om minuthaadlarnes i Lonion, som man vill förespegla, tvetydiga äreskänk till marskalk Canrobert. Parisertidningar, somdenna vecka anländt. berätta, att giftermålen i Paris minskats med en tredjedel. Denna tilldragelse i modets hufvudstad tyckes ge v:d handen, att det blifvit modernt att icke gifta sig. I fall ett dylikt mod, som måuaga andra (se t.ex. damernas hatiar, hvilka ögonskenligen hota att bli endast hårprydnader), skulle urarta till öfverdrift, är det att frukta, det antalet af poetiska husbehofsqvarnar minskas betydligt, och att eh blåstrumpa till och medblir någonting rart. Dock lär förbållandet lyckligtvis vara, att åtskilliga af siffrorna i detta fruktansvärda minus verkligen önskat en ömsesidig förening, men de noga beräxnande sifferkarlarne hade tagit för orubblig grundsats den bekanta, förträffliga maximen: Ena koja och ditt hjerta. Och i Paris fins det visserligen god tillgång på hjeran, men marknaden är nästan helt och hållet flau hvad kojor angår. Napoleon III har låtit rifva ned alldeles för många. De älskande måste således gå ogifta, eller inrätta sigi ett slags bivuakerande äktenskap. Menen smekmånad på gatan är afskräckande; eller huru, min bror? En underrättelse, som säkert skall Jifligt