Aftonbladet – 15 november 1856, sida 3

trygghet för lifsvådliga tillfälligheter, söm benehs sågning entamt: och alltid kan lemna. Män säger, att Gå Ynaten före tedsväljningen tugga , så bör ock dervid hvarje ben skärfva, som är så stor, att den kan medföra för lifvet vådliga) töljder, kunna upptäckas och borttagas. Till en början må härvid anmärkes, att. erfarenheten mångfaldiga gånger visat otillräekligheten af den säkerhe8 man härutinnan tror sig ega! Många ganska stora skärfvor hafva Undgårt käkarnas och tungäns kontroll .och först blifvit bemärkta, .då det varit för sent..7 Det är dessutom ej alltid storleken af benet, som gör detsamma farligt; äfven der denna ej är betydlig, kan benet genom; sin bårdhet och framför allt genom sin kantiga eller spetsiga form blifva vädligt. Dessutom bör ibågkommas, att ett stort antal menhiskor i a!lmänbet tugga födan illa och ofullständigt, dels af en vårdslös vana, dels af brist på de nödiga verktygen derför, nemligen tänderna, såsom händelsen är med de flesta gamla persoller eller sådane, som tidigt mistat sina tätider. Den klass, inom hvilken här ifrågavarande Olycksfall visat Big oftast förekomma, är. den arbetandeoch tjehande. Flertalet af denna klass bar i allmänhet en lika god matlust söm mången gång knäpp tid att tillfredsställa densamma. Mater mera slukas än ätes, Och undgår derigenom så mycket lättare ej blott Tuktens och småkens, utan äfven känselsinnets uppmärksamhet och köntroll. VERA Sr e Man söge icke, att hela frågan är en småsak — ett lappri! Benet kan Visserligen vara litet nog — en småsak — ett läppri — men i sjelfva verket stort nog att kösta en räenniska lifvet, och detta, just detta gör frågan stor. Låtom 08s dessutom höra, hvad den så i en hast ensambl:fne maken eller makan, hvad de fader eller moderlöga barnen, hvad