Aftonbladet – 15 november 1856, sida 1

PERRREITOS SSR STOCKHOLM, den 15 Nov. Den lönereglering, som blifvit uppgjord för indelta armen, angående hvilken läsaren inhämtar närmare detaljer i dagens blad, är af regeringen sjelf-föreslagen att blifva endast provisorisk. Det dertill erforderliga anslag, beräknadt till 250,0600 rår rmt årligen, eller för tre år till en half million rdr bko; är äfven uppfördt endast såsom ett förelagsanslag, hvarjemte Kongl. Maj:t tillkännagifvit, att en förnyad uppskattning af indelta armens alla boställen ofördröjligen ska!l företagas. Vid sådant förhållande synes det oss vara föga lämpligt, att rikets ständer vid innevarande riksdag företaga den ifrågavarande löneregleringen till pröfning. De anmmärkningsvärda missförhållanden, hvilka, enligt erkännandet i sjelfva den kungliga propositionen, för närvarande ega rum i afseende på sflöningarne, komme ju i alla fall att qvarstå, intill dess en slutlig reglering kan komma att verkställas För vår del betvifla vi äfven, att dessa missförbållanden undanrödjas genom en ny uppskattning af boställens; ty med all gäkerhet kommer en sådan uppskattning lika litet nu som 1833 att lemna ett tillförlitligt resultat. Vi kunna således icke frångå vår vid flera föregående tillfällen yttrade öfvertygelse, att en rättvis och riktig lönereglering för indelta armåns befäl icke är verkställbar utan att både boställen och de indelta räntorna indragas och inkomsterna deraf ingå direkt till statsverket, som derefter må utbetala aflöningarne till indelta armåns befäl likasom till den värfvade armens. Någon orättvisa blefve icke beller härigenom begången mot den förra, då vid jemförelse af dess ställning med den värfvade armåns, det är uppenbart, att den senare både har en strängare tjenstgöring och vida färre tillfällen att på annat sit kunna bereda sig någon tillökning i inkomst, för att icke tala om den vanligtvis vida dyrare lefoadskostnaden i de städer, der garnisoner äro förlagde, än på landet och i de mindre städerna. Vi äro dessutom fullt förvissade, att den indelta armån, genom de till henne anslagua kronoräntor och boställen, har mer än tillräckliga tillgångar för en nöjaktig lönereglering, utan att några extra eller förslagsanslag för sådant ändamäl behöfva tagas i an-pråk. Vi upprepa, hvad som förut så ofta blifvit sagdt, att eflönandet af statens embetsmirn medelst anvisningar på räntor och anslående af boställen härleder sig från den tid, då staten saknade annan utväg för aflöningarne och då penningar voro så sällsynta, att sjelfva räntorna icke blott bestämdes, utan verkligeu utgingo i natura-persedlar, af det helt enkla skäl, att räntegifvaren icke kunde anskaffa det bytesmedel, som kallas penningar, hvarmed han eljest skolat utgöra sin skatt till staten. Nu deremot är, som hvar man vet, förhöll. andet i detta hänseende läng-sedan lyckligtvis förändradt, och det är fördenskull fast begripligt, att man lika fullt äflas att bibehålla det gamla och föråldrade sflöningssättet med alla dermed förknippade olägenheter. ————