Aftonbladet – 14 november 1856, sida 1

liga öfvertygelse attingen annan än han kunde återupphjelpa hennes förstörda helsa.. Der ömsinnade Sperånza, hvilken Lucys lidande utseende och ofta återkommande anfall af hosta icke undfallit, men som icke på annat söt lätit förmärka den oro hon kände, än derigenom, att hon med ännu mera: ömhet än nå. gonsin slöt sig intill sin välgörarinna — Speranza gillade på det högsta denna plan. Hor delade fullkomligt Lucys tro på Antonios stora skicklighet, och oaktadt allt hvad Lucy kunde invända deremot, var Speranza orubb. lig i sitt beslut att vara henne följaktig til Taggia. Mor och Battista kunna se om bar. nen och huset, sade Speranza; nu, då ja väl har er igen, måste Jag draga all den för. del jag kan af denna gåfva från Gud., Signora Eleonora var icke: i Taggia, hon bade nyligen derifrån begifvit sig till Genua, i sällskap med sina båda söner, hvilka vorq återkorana till sitt fädernesland. . Lucy blef förtjust af dessa nyheter, och längtade blot desto mer att få träffa och lyckönska sin vän. inna sedan fordom. Speranza yttrade med så mycken värma samma önskan, att hon erhöll tillåtelse att åtfölja Lucy till Genua. Den lilla resan var förtjusande; himlen var molnfri, solen varm och strålande, hafvet högblått; och Lucy kände återtändas inom sig den varma kätlek för det sköna, hvilken i fordnö dagar skapat så många al bennes njutningar; hon inandades med förtjusning den balsamiska luften, och vid åsynen af denna gynnade nätuf återvaknade alla de fordna rörelserna red en så bflig känsla af njutning, att den sndost kan jemförag med den, hvilken en girig trav, då han gång på gång öfverräknar alla petiningarne af.en länge förlorad, nyligen återvunren skatt. Vid framkomsten till Genua fann lady CleI verton uten svårighet reda på Signora Eteo