Aftonbladet – 14 november 1856, sida 1

kunde få vara i fred. Vi uppgjorde således båda köpen på samma gång och flyttade derefter hit, och här ha vi nu varit i sex år, utan att ha haft någon annan önskan än den, att den dag måtte komma då vi skulle få återse den af himlen sända engel, hvilken vi näset Gud, ha att tacka för allt hvad vi ega, och att vi ha det såsom vi ha det; och den tacksamma Speranza slöt Lucys stå, mjuka händer i sina grofva, och betäckte dem med kyssar: Men bur kommer det sig att osterian råkat så i förfall? frågade Lucy. Det var jordbäfningen 1844, — en förfärlig, en — som var orsaken dertill; den nära nog kastade omkull huset, svarade Speranza. Nästan alla bygningar i, eller i närheten af Bordighera, ledo mer eller mindre, men ingen så mycket som stackars gamla osteria del Mattone. Somliga sa, att det kom sig deraf att grunden ver dålig. Hvad trädgården beträffar, 84 bar ingen brytt sig om den på flera år, så det är ingen under om den blifvit alldeles förvildad. Den gamle sjömannen dog året efter jordbäfningen, och som ban icke lemnade efter sig något testamente och inte tycks ha baft några slägtingar, så tillstängdes huset, och det och trädgården fingo ta hand om hvarandra. Battista säger, att han läste i tidningen härom dagen, att ow inte någon slägtinge till sista egarea inom en visa tid låter höra af sig, för att göra anspråk på egendomen, så tillraller den konungen. Luey tillbringade denna dag och den derpå följande natten hos Speranza, för att morgonen derefter bsgifva sg till Tsggia, der hon ville söka att, om möjligt, af signora Eleonora erhålla underrättelse om hvarest doktor Antonio santolikast skulle kunna träffss. Hon gjorde icke något försök att för sin anspråkslösa väninna dölja sin innerliga önskan att få rådfråga doktor Antonio, eller sin orubb