munnar och giriga blickar. Intet under således, att de på fullt allvar uppfattade polismästarens signal. Stormen bröt löst och massan störtade sig med en så våldsam glupskhet öfver mat och dryck;att ingen makt i verlden skulle förmått återföra den till ordning. Man kan lätt göra sig ett begrepp om det tumult, söm nu uppstod. Mat, fat, bord och bänkar kastas öfver ända, tusentals törstande ryssar storma löst) på de lockande bränvinsspringbrunnarne, hvilka krossas-under folkmassans tyngd och sammanstörta öfver densamma, hvarvid många dödas och en stor mängd illa skadas. För aut göra slut på tumultet och ; villervallan låter polismåstarn tillkalla brandkåren ;och lyckas slutligen, med åen afsvalkande duschen från sprutslangarne, skingra folkhopen. De döda och sårade transporterades derefier till bospitalen. Bord, kärl, bänkar, draperier, prydnader, allt var förstördt. Då kejsaren kl. 2 avkom till stället för den tilläm nade glada festmåltiden, fann han allt uti yttersta förvirring. Det berättas, att en undersökning kommer att företagas öfve: tilldragelsen, emedan kejsaren blifvit högeligen missnöjd öfver det förfarande, hvarigenom hans storartade folkgästabud fick ett så snöpligt slut. — Prisutdelning åtver död. Franska akademien har, vid sin årliga utdelning af trenne pris för moralen, vältaligheten och den litterära förtjensten, denna gång tillerkänt första priset åt ett verk, bvars författare icke är bland de lefvandes antal, naemligen Historien öfver femte århundradets civili;sation af den utmärkte religiöse skriftställaren QOzasam, hvilken dog sedan han fulländat sitt verk. Akademiens talare fästade ännu större vigt vid recheten af hans lefnad än vid hans stora fond af kunskaper, och det af akademien utdelade priset gällde likaväl den ädle bädangångnes dygder som hans litterära förtjenster. — Glika strid. För några dagar sedan inträffade å en sätesgård på Dalsland en strid emellan en gumse utan horn och en ung behormad ko. Den uppretade gumsen, ej respekterande sin större beväpnade ovän, tager några stegs ansats och gifver sin motståndare emellan bornet en wstjernsmäll., så att begge tumlade omkull: och kon reste sig ejmera, utan måste. slagtas, hvaremot gumsen genast kompå benen, ruskade på sig och ville börja nytt gräl med en nära intill varande oxe, men denne hade åsett Davids styrka ech undvek striden.