liksom af-sig sjelfva uppstå grupper, bland hvilka man måhända igenkänner ett eller annat distingueradt ansigte, att bjudningen till någon glänsande fest jagar en rodnad af tillfredsställelse .på hennes kinder, och att profningen af en klädning med hofärmar är ett prof; som kommer det unga hjertat att hoppa af glädje — allt detta är icke yttringar af fåfänga i ordets vanliga bemärkelse — det är qvinnans begär att behaga, som här framträder under olika dagrar, och detta begär är henne medfödt, är införlifvadt. med hennes kön — hon vill behaga, liksom fogeln vill flyga, liksom stjernan vill lysa, liksom blomman vill dofta — det är hennes natur, :Och just denna vilja att behaga gör att mången qvinna, äfven i en senare period af lifvet, bibehåller liksom-ett återsken afsin ungdom, denna gratie,; som tillhör alla åldrar, som är sin egarinnas oförytterliga egendom. Men om ej qvinnans naturliga takt i detta hänseende vägleder henne, om hon ej försmår att i vågade toiletter, i-allt för vidsträckta eftergifter för ett blott och bart mods fordringar, söka med storm återeröfra hvad hon ilaga ordning förlorat, om hon som gammal stretar med att vara ung, då inträder vedervärdighetens period, och åtlöjet hakar sig ohjelpligt fast vid hennes fåfänga sträfvanden. Och äfven den unga qvinnan offrar med fulla händer åt fåfängan, då hon går utom gränsen af sin qvinlighet, då hon, icke nöjd med att behaga, vill med all gevalt förtjusa, förblända, sätta i lågor, då hon anstränger sig ända till trötthet för att vara älskvärd, då hon, gifmild ända till slöseri, utskiftar leenden, blickar, bifallstecken, då hon ikläder sig koketteriete mest bastanta stridsrustning och drager ut. på eröfringståg, hvarifrån hon visserligen någon gång i triumf hemför. en man, som icke kunnat emotstå en sådan ytterlighet af behag,