tigt tjena ill!stöd för deras påstående. Men, mina herrar filosofer med ytterst vårdade mustacher, med en -hårbena; mera otadlig än i er mun en qvinnas heder, kanske om I rätt gån till boks med er sjelfva, tillhör lejonparten i massan af mensklig fåfänga ert, just ert köp; Hvem vet, om det icke är tanken på eröfringar (jag menar icke här eröfringar genom svärdet), som vidgar ert bröst och lyfter: spetsarne i ert krås; den blick I kasten omkring er, är den icke säkerheten att bli bemärkt, af män åfundad, af qvinnor helsad med blida ord och ljufva Icenden? Den ställning I intagen, för att låta sällskapet undergå er skarpsynta granskning, är den alltid fri från beräkning, från studium, från effektsökeri, och är den iecke oftast mera vald för att :ses, än för att se? Låt vara att en un dam, i full toilett, då vagnen rullar fram för porten, ännu .en gång kastar en frågande blick i spegeln, och att bilden i spegeln ler mot henne, ler med ett drag af nästan barnslig glädje; låt vara, att det för mången qvinna ligger någonting utomordentligt hänförande i den allmänna beundran, som sorlar omkring henne, i det fina, eleganta smicker, som tänderrssitt rökverk inför:henne, i den dyrkan, som någon gång suckar bakom hennes stol och icke vågar bli ord — låt vara, att hon befolkar hemlifvets enslighet med bilder från -societetssalongen, att tonerna af någon älsklingsdans ofta ljuda i hennes öra, att en flyktig. dröm ånyo kring henne uppkallar den krets af-beundrare, som sade henne så mycket: vackert, men äfven så mycket tafatt, ätt inågön gång en suck af längtan ilar tillbaka till den glänsande skådeplatsen för hennest triumfer: -— Jåt vara, att tangenterna på hennes piano ofta återge reminiscenser ur en kadrill, som varit intressant, ur en galop N som varit oförgätlig,, att på hennes ritbräde