utvalde, deras mödrar, onklar, tanter, någon gång f. d. guvernanter och informatorer, naturligtvis alltid en isender — en i sender var äfven den gamle Pechlins grundsats i fråga om sammansvärjningar — man hviskar i detasj öron om ömsesidiga sympatier, om en redar befintlig, förtegen böjelse, omv likhet i karakter, i själsgåfvor, i förmögenhet, och man gnuggar de:fordom vackra och beundrade händerna i känslan af tillfredsstäld fåfänga, då möjligheternas himmel allt mer börjar ljusna, då de begge parterna verkligen börja gissningsvis förmoda att de äro skapade för: hvarandra. Slutligen, då ljusningen förbytes i lysning, knäpper den gamla damen ihop: sina händer och prisar sig lycklig att ha ; fört tillsammans : två -hjertan, som sökte hvarannan. Och med stoltheten strålande i den blick, som-en namnsdagsskald kallat segersälln, tillägger hon: Nu har jag arrangerat elfv: partier, då fru H. icke hunnit: till mera än sex. Fåfängan är en ganska skicklig räknemästare, men subtraherar gerna, då detj gäller en rival. Vi veta nemligen bestämdt, att-fru FH. hunnit till sju och bråkar med..det åttonde. Det. har. blifvit. tills vana hos: de elegante, men -ytlige tänkare, som. egna mellanstunden emellan två partier ;ekartå åt filosofiska:betraktelser öfver: qvinnan, att lasta på hennes skuldror beskyllningen för. en nog ohejdad fåfänga, Gränslöst öfverseende med egen svaghet i detta hänseende, vilja de föra fåfängan helt och hållet. inom qvinnolinien; i akt och mening. . att sjelfva. härutinnan stå alldeles skuldfria.1. Med. glacen sagta smältande. på tungan, med näsduken hviftande svalka efter ett med ansträngning. vunnet: spel, lemna de åt. denickrets afibeskedlige åhörare somvsaäldrig fattas en modets gunstling, några fragmenter ur sitt lifs roman, som skola nödtorf