Aftonbladet – 12 november 1856, sida 3

tullämpande ar gällande författningar innehåller. Om äfven folkskolemedlen komma vederbörande församlingar tillhanda något senare än önskligt vore, kunde detta hjelpas utan stt föreskrifterne i 1846, 1848 och 1854 årens författningar derför behöfde npphäfvas. Prosten Oiterström talade mera öfver lämpligbetem af bibebållandet af den personliga skyddsafgiften, Ad. v. s. emot doktor Sandbergs förut behandlade moion, hvarom nu icke var fråga, än om lektor Soidåns motion, som afser uppbördssättet af den andel deraf, hvilken enligt senaste riksdagsbeslut tillkonamer församlingarne. Talaren såg i den personliga skyddsafgiften en den vackraste skattetitel ett fritt samhälle kan ega. Den innebure äfven den ringastes tribut till det stora hela, staten, och i dess afg fvande för ensammas behof vore medborgareskapet säkrast bevaradt Förordande prosten Almqvists motion om löneförbättring åt komministrarne talade, utom motionären, prostarne Melander och Otterström, doktorerne Sandberg, Säve och Gumelius, hvilken senare förklarade sig öfvertygad att äfven de, som ej talat i frågan, önskade en lycklig framgång deråt. Komminister Beckman erinrade om den bekanta versen: Infandum regina ete., Tiden med dess kraf på förbättringar i allt hade hittills ej haft en droppa balsam för de frätande sår, som ekonomisk nöd alltid hos de fattige komministrarne hållit öppna. På ståndets bord hvilar K. M:ts nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof, ett vackert arbete på 500 ark, men icke med en rad vidrörande kyrkans lägre tjenares ställning. Talaren såg i prosten. Almqvists motion ett vackert supplement till den kungliga propositionen; hvilken han vore öfvertygad om ej skulle röna: något stort motstånd inom det högvördiga ståndet, liksom han vore förvissad, att om hans fattiga gelikar, komministrarne, hade begagnat sin rätt att skicka representanter till riksmötet; desse ej heller satt sig emot hvad man begär för desse med skäl kallade guldoch silfversmidde lyckans tjenare. Frågan vore ej ny, den hade alltifrån 1661 utgjort en så kallad stående fråga, som ej ännu blifvit bragt till något slut, hvartill man på de senaste tiderna, då frågan genomgått alla preliminära stadier, möjligen får söka anledningen i den ambulans, som varit rådande inom ecklesiastikministeriet, och som hindrat en noggrann pröfning af större frågor. Talaren önskade tillika en utsträckning af motionen till hvad af 1848 års underdåniga skrifvelse vore ouppfyldt. Motionen remitterades till ståndets enskilta utskotts lagafdelning. Borgareståndet. För ståndet upplästes en Kongl. Maj:ts skrifvelse, genom hvilken Öscarshamn förklarades tillhöra femte klassens städer. De i näst föregående plenum väckta och bordlagda motioner remitterades till vederbörande utskott. I afseende på hr Thomeås motion om närmare bestämmande af lydelsen i 25: 8 byggvingabalken yttrade sig hr Rydin önska den utvidgning af det föreslagna lagstadgandet att vägunderhålletsställande på entreprenad ej borde vara det enda sätt, på hvilket nämde skyldighet kunde uppfyllas, utan borde detta lemnas fritt åt kommunerna att bestämma. Talaren anförde exempel på förhållande i andra länder. Hr Rydins yttrande åtföljde motionen till lagutskottet. Bankoutskottets memorial om förstärkniug af fonden för diskontering och utlåning för handel och näringar samt till kassakreditiv åt enskilde blef ytterligare hvilande på bordet. Samma utskotts betänkande i anledning af väckt motion om upphörande af vexlars diskontering till 4 procent blef första gången bordlagdt. Derefter väcktes af hr Wallenberg motion om borttagande af ansvaret i 9 kap. 6 Handelsbalken för den, som tager eller låter förskrifva sig till större ränta än 6 procent. Hr Eriksson, som sade sig ämnat väcka en dylik motion, instämde. Ett förslag i samma syfte som hr Wallenbergs upplästes af hr Ren.ström. Begge motionerna bordlades. Hr Hasselroth motionerade upphäfvandet af gällande lagstadganden om mord och personliga våldsgerningar och antagande affl3,317 och 18 kapitlen i lagberedningens förslag till siraffbalk, sådane dessa kapitel befinnas reviderade af 1847—48 års lagutskott i dess betänkande n:o 58. Hr Hasselroth anförde såsom grund för motionen sin öfvertygelse att partiella ändringar i strafflagen vore enda utvägen att komma framåt, om ock eit antagande af lagberedningens förslag i dess helhet vore önskligast. Hr Henschen sade sig deremot ej gilla denna åsigt, utan förordade antagande af hela lagförslaget. Han visade att, enligt 1734 års lag är stympning af person mindre ansvar underkastadt än nedhuggandet af ett träd o. s. v. Talaren ansåg de första kapitlen i förslaget, som innehålla grunder för strafflagens tillämpning,: vara för våra praktiska jurister, med afseende å deras i allmänhet nog knappa kunskapsmått, en ytterst nödvändig vägledning. Hr Hasselrots motion remitterades till lagutskottet. Hr Thomee föreslog ändring af 12 kap. 841 mom. skiftesstadgan. Hr Spångberg fraåmstälde motion om försvinnande af hela bevillningen efter andra artikeln eller, om detta ej skulle vinna bifall, ett nedsättande af nämde beskattning till en procent af inkomst och en half pr mille af egendomsvärde jemte totalt upphörande sf lönebevillningen Motionen lades på bordet Till statsutskottet remitterades hr Rooths begge nu väckta motioner om stadsfiskalers pensionering från civilstatens pensionsinrättning och om anslag af 3600 rår till 3 stipendier för svenske studerande vid Köpenhamns universitet. Slutligen blefvo de till ståndet i dag aflemnade kongl. propositioner och skrifvelser dels bordlagda dels lästa och till vederbörande utskott remitterade. Bondeståndet. Bankoutskottets memorialer n:ris 2 och 4 biföllos utan diskussion. Per Nilsson i Espö hade väckt motion om ändring af handelsordningens förbud för inrättande af handelsbod på landet inom 3 mil från stad. Han vill att detta förbud må inskränkas till ett afstånd af en mil. Då denna motion, som i lördags bordlades, nu föredrogs, uttalade sig många af ståndets ledamöter för densamma. Bland dessa voro alla skåningarne, bland hvilka Nils Andersson väckte särskilt motion i ämnet, Östman, Jöns Persson, Anders Persson från Örebro län och Dahlgren. Medin yttrade sig i samma syfte, men ville att man ej skulle begära förändring till mer än 2 mil, på det att borgareståndet måtte ha mindre skäl att sätta sig emot förslaget. Petter Jönsson yttrade sig äfven för förslaget, men ville att kommunerna måtte höras öfver ansökningarne innan rättighet beviljades Bjerkander förordade motionen, men ville ett tillägg att den landthandlande, som blef beträdd med att hålla lönkrog, skulle förlora sin handelsrätt. Daniel Danielsson var äfven för motionen, men ville att församlingen och icke blott sockennämden skalle höras öfver ansökningarne om sådana bandelsrättigheter. Jonas Andersson ville att församlingarne icke blott skulle höras, utan äfven ega beslutande rätt Ola Mänsson ville medgifva församlingarce rätten att förhindra handelsbods öppnande, men blott med det viikoret att de dä ock skulle få rätt att förhindra gårdfaribandel. Rutström ansåg att ingen gräns borde finnas, utsn att han:elsbodar borde få Öppnas huru nära städerna som helst. Motionerna remitterades tillika med derom afgifne yttranden. — Rutberg ) hade väckt motion om förändradt sätt för nämdemäns utseende samt lön åt dem. Äfven denna motion för-. anledde någon diskussion, emedan några voro emot de gjorda förslagen. — En af Westermark väckt motion om salpeterlösningsprisets h5jande understöddes af många bland norrlänvingarne, åtskilliga skåningar, samt af Medin och Per Erik Andersson, — Slutligen väckte Nils Niissoa motion, att de anslag, som v:d denna riksdag komma att beviljas utötver den senaRA a a I