Aftonbladet – 12 november 1856, sida 2

nöja sig med den ringa återstoden af deras ursprungliga titel. Vi ha hört läkare försäkra, att bland de sjukdomar, -som hotande gripa omkring sig inom fäderneslandet, är titelsjukan. Man har sett den med vådlige symtomer framträda hos fruar, hvilka, för att nyttja ett utländskt uttryck, vilja pussera sina män; någon gång yttrar den sig genom ett slags stille Wuth, som endast kan botas genom hastigt omslag af en passande kapprock. Då infräda vanligtvis för någon tid iugn och belåtenhet hos patienten, till ess fåfängan hviskar i bans öra, att han måste ba en annan bättre kapprock, och sjukdomen slutligen öfvergår till sista stadiet, fullt raseri. Patienten nafsar efter alla glänsande föremål, såsom ordensstjernor, scrafimermedaljer och dylikt; ban biter i alla kapprockar, som synas honom, bättre än hans egen; han hänger sig fast i skörten på dagens mäktige, mena appliceras en bank, i form af ett svart band, på bröstets venstra sida, försvinna genast symtomerna, och ingen är villigare att göra konster än han. Härmed vill jag dock icke ha sagt, att han icke möjligtvis, om så pitränger, kan bita en vän, men vore det tecken till galeuskap att bita sina vänner, så skulle en betydlig del af menskligheten behöfva nosgrimma. En i andra europeiska länder alldeles okänd, men incm vårt fäjernesland med våldsamhet sig kringgripande epidemi af fåfänga är det rotfästade begäret att ega högt uppsatte bröder. Det är nemligen icke broderskärslan, som här gör sig gällande till förmån för en kär broders lycka och ära, hvilket ostridigt vore både vac-ert och naturligt; nej, hvad vi bär åsyfta är den hos oliks subjekter förekofnmande, obändiga lystnaden att få kalla personer, dem man anser bättre och förmer än sig sjelf, för du, att dymedelst komma i